Posts tagged ‘Nils Norrälv’

Stor- och småstadsprat

Bloggen känner emellanåt en viss leda vid studier av egna publicerade skrivelser. Bara en massa negativt tjafs om betydelselösa bagateller. Nyttan kan ifrågasättas, och vi minns med saknad den tid då vår store skald Nils Norrälv var i livet och vi kunde publicera kväden av hög kvalitét av versfotens okrönte konung. Nils har gått till sina fäder och vi trodde att vi för läsarna presenterat alla hans efterlämnade värk.
Nu har, som vi berättat tidigare, en samling hittills okända skrifter hittats på Hembrygdsgården. Vi skall presentera dessa för läsarna och vi börjar med en liten förtjusande dikt om kärlek, hjärta och smärta. Nils dikt är en bitterljuv historia om brustet hjärta och grusade förhoppningar:

Den stora kärleken kommer hem till byn efter många år. Med en annan man. En stockholmare. I ett försök att mildra sorgen letar den svikne fel och brister hos kvinnan och hennes nye man, samtidigt som han förringar och förlöjligar storstaden och framhåller den lantliga idyllen som mer eftersträvansvärd. Ett klassiskt lantligt kärleksdrama med doft av Sigge Stark.

Tyvärr har det visat sig att kvädet ”Storstadsprat” har stora likheter med en slagdänga som herrarna Winnerbäck och Gessle i dagarna plågar lyssnarna med: ”Småstadsprat”. Ni kan lyssna på den här och man behöver inte anstränga sig över hövan för att notera slående likheter.

Hur har detta gått till? Hur har herr Gessle kommit över Nils original som vi trott legat bortglömda på Hembrygdsgården? Hur som helst handlar det om ännu ett flagrant brott mot upphovsrättsliga regler och lagar. Gessle har stulit några rader som han gjort till sina egna, och resultatet är ganska förfärligt.

Att det inte är Nils original bevisas av Gessles ”rim”: ”Jag trodde inte det var sant att du kom tillbaka med samma namn”

Vi får se om sällskapet NNEV (Nils Norrälvs Efterblivna Vänner) gör rättssak av det hela.

Tack Nils, och fy skäms Per Gessle. Här kommer Norrälvs originaltext:

 

Storstadsprat

Jag trodde inte det var sant

När du kom tillbaks med en Stockholmsfjant

”Jäla” massa storstads-prat

Det var en typ från Stureplan

Ganska korkad, ful som fan

Bara Stockholmsdkryt och tjat  

Ny tussilago, växer ej i Stockholms stad

Men här på landet, gör den mig glad.

 

Jag trodde inte att det var sant

Att du plötsligt blivit en gammal tant

Bara prat om småbarnsprat

Du som förr var slank och nätt

Har nog ätit dig för mätt

Från en massa småkaksfat.

Stor stuss och mage och bleka feta lår

Stor stuss och mage, skvalpar när du går

 

Härpå landet finns fin natur

Tussilago, gran och fur

Och lantligt, lite bonnigt prat

Här betar kossor, får och häst

Och på vischan trivs vi bäst

Med lite Smålandsprat

Ny russ i hagen, betar där jag går

Ny russ i hagen, och en massa får

 

Du sa du tycker att jag är ful

Dålig andedräkt från tandrad gul

Det är bara kärring gnat

Jag tycker själv att jag är snygg

Snäll och trevlig, lugn och trygg

Pratar trevligt Smålandsprat

Smärt stuss och mage. Den är så fast fin

Snygg stuss och mage, jag borde varit din

  

Men nu skiter jag i dej

Jag har skaffa mej en annan tjej

En som är så slank och fin

Hon tycker inte att jag är ful

Och i sängen har vi kul

Ja, hon är ju bara min

Ny växt i magen, blir liten trevlig pilt

Ny växt i magen, så går det när man spillt.  

juli 3, 2017 at 7:01 e m Lämna en kommentar

Volvo, Ted Ström, Monica Törnell, Zlatan och Nils Norrälv

Bloggen har hela sitt långa liv i huvudsak färdats i Volvo. Av patriotiska skäl, och bilarna har varit bra. Nu är inte Volvo särskilt Svenskt längre och det verkar dessutom som man gör allt för att sälja mindre bilar. Ja inte mindre, utan färre.
Vi har alltid upplevt Volvos reklam som lite udda. En period åkte man omkring med en fisk i bilen. I nästa, av obegripliga skäl hyllade reklamfilm, deklamerar Zlatan nationalhymnenpå sitt Rosengårdska modersmål samtidigt som han sänker sin vältatuerade kropp i en vak och jagar kronhjort, malplacerad i ett vintrigt fjällandskapFilmen är klippt på ett sätt så det i en sekvens ser ut som om hjorten jagar Zlatan. Det skall kanske vara så och rymmer någon form av symbolik som vi på bloggen i vår enfald inte begriper. Vi skall inte raljera över Zlatans dialekt men det blir lite kul med: ”Du tronar på minnen från fånstora dar.”
Nu senast är det än mer svårbegripligt. En Volvo kommer rullande på en ödslig väg samtidigt som man sjunger: ”Det är då som det stora vemodet rullar in”. Är det vemodigt att rulla omkring i en Volvo?
Vi har inga problem med Ted ström och Monica Törnell och deras ”Vintersaga”. Tvärt om. Det finns det som är mycket värre. Lyssna här
Tyvärr har det visat sig att även denna gamla klassiker förmodligen är ett plagiat av en av Nils Norrälvs dikter. Vi har nu hunnit läsa igenom hela den rika skatt av kväden som Nils Lämnade efter sig och vårt sista bidrag från hans ansamling blir dikten, ”Vinteraga” som speglar ett tragiskt mans-öde. Resultatet av förödande kvinnlig dominans och känslokyla. Ta med tårade ögon del av Nils brutala skildring. Så kan det gå när matriarkatet får ett förödande övertag.

Vinteraga
Jag är ganska så tankad går och trampar en park
Allting är ett enda fylledis
Passerar busstationen och en gumma på en spark
Det är kallt och djävligt nu på alla vis.
Och snön den bara faller. Den tung och blöt och kall är
Jag längtar till en varm vedeldad spis
Jag är så trött och frusen, och jag fryser svårt om kusen
Ja, nu är det något av en kris
Det är nu som det stora vemodet griper tag
Och jag känner mig ensam, ratad, sjuk och svag
 
Min fru var förr en pilsk en. Men nu är hon tvär och ilsken
Vårt kärleksliv nu helt har ”gått i sin
Nu blir ej kärleksfröjder, för jag gammal tärd och böjd är
Jag tröstar mig med box med billigt vin.
Det ger ro och sinnesfrid och man glömmer rum och tid
Och att jag står på fylledillets rand
Men trots att svårt man lider jag minns de goda tider
Så hett och svett på ”Statt i Härnösand
Det var då, med det stora högmodet i mitt sinn
Allting rullar på, och framtiden var min.
 
Nu hör man någon spörjaSäg hur kunde detta börja?
Jo det starta med ett vanligt, simpelt gräl
Hjälper du mig ej att städa, får du inte mej beträda
Skall jag ensam jobba som en djävla träl?
Min säng är skön och soft, men du får ligga på vårt loft
I dubbelsäng du kommer aldrig mer
Det är inte mer än rätt, du hjälper inte till med tvätt
Att toan ej är ren, du aldrig ser.
Det är nu som det stora armodet sätter in
Nu jag ligger och fryser på isande råkall vind.
 
Jag måste loftet värma. Martin Timell ska jag nu härma
Denne alla kvinnors flinke älsklingspåg
Där  betesvallen står den söra gamla tallen
Kan det va svårt att fälla den med såg?
Nog bör jag detta orka, men hur skall jag veden torka?
Äsch, skit i det för nu skall trädet ned.
Om jag duktigt som Timellen, jobbar på, så innan kvällen
Står jag där med kärran full av prima ved
Det är då jag i stora vedboden rullar in.
Med ved till kamin, på en isande råkall vind.
 
Jag tog fram min såg och yxa. Hade inte hjälm, skyddsbyxa
Nej bara blåställ, keps och hörselpropp
Jag var knappast yrkesvan. Har ni sett på själva fan
Att sågen trängde in uti min kropp
Det gör ont jag börjar tjuta, medan blodet våldsam spruta
Här gäller det att fort nog finna råd
Måste stoppa blodets flöde annars kanske snart jag död’e
Min fru får sy ihop med nål och tråd.
Det är då som det röda venblodet sprutar ut
Och jag rusar in, med isande kusligt tjut.
 
Min fru var kvar i sängen, och ovanpå låg drängen
En fåent typ från by i Österled
Min hustru tittar opp, ser blodflödet från min kropp
”Stå för faen inte där och bloda ned.
Det sprutar vilt det röda, jag är nära att förblöda
Min kära hustru kan du hjälpa mej?”
”Lugna dej för fan, drängen han är ej så van
Men gör det djävligt mycket bättre än dej”
Det är nu stora som vredesmodet bryter ut
Nu skall det på dräng och kärring, bli ett slut.
 
Tar ett vedträ ifrån tallen drämmer det i drängaskallen
Med all min kraft jag våldsamt klipper till
Jag slår dem gång på gång, men processen den blir lång
Men till slut så ligger dräng och kärring still.
Jag besinnar mig, och spörja. ”Skall jag dessa bägge sörja?
Eller var det lika bra som skett?
Då ser jag drängen på sig röra, men hur kan han detta göra?
Har något slag mot skallen hamnat snett?
Det var nu som det stora ved-mordet rullar på
Och till slut har jag tagit kål på båda två.
 
Nu var slut på alla bråken, jag fick tio år på kåken.
Det var ganska drygt men se, det var det värt.
Jag har skaffat en ny fruga, inte snygg, men hon får duga 
Vårt förhållande är innerligt och kärt.
Det är hon som städar, tvätta. Och jag sätter mig tillrätta
Med en whiskey i min hand och tittar på.
Om min rara lilla fruga, vet sin plats här i vår stuga.
Vhar det nu så underbart vi två.
Det var nu som det stora välståndet sätter in
Nu äntligen har jag lugn och ro i sinn.
 
 
Ja se detta var en hiskelig historia som Nils berättar. Hemsk och brutal, men ändå sedelärande på många sätt. Samtidigt som han visar på de orättvisor som drabbar många stackars män i ett förhållande så väver han elegant in en liten moralkaka beträffande arbetarskydd, eller snarare brist på. Tack Nils, för ditt sista postuma, men aktuella, bidrag.

maj 2, 2015 at 8:07 e m Lämna en kommentar

Så mycket sämre

TV4:s djärva musikaliska grepp ”Så mycket bättre” har blivit en stor succé. Inte minst för de inblandade artisterna som går en ny vår till mötes, med ett fetare bankkonto, eftersom man på nytt får STIM-pengar för gamla bortglömda alster, som nu sjungs av någon annan.  

Ja ni vet hur det går till. Man sjunger gamla låtar och så lipar man en skvätt. Varför vet vi inte, men det kan vara för att det låter lite illa.

Vi tar Magnus Uggla som exempel. Herr Uggla som har legat på svensktoppen sedan hedenhös med sin version av Olle Ljungströms ”Jag och min far”.

Nu kommer vi med sensationella nyheter, som är synnerligen graverande för herr Ljungström, och Herr Uggla. Efterforskning bland Nils Norrälvs efterlämnade verk visar att det finns en nästan identisk version, tillkommen långt innan Ljungström satte ”sin” låt på pränt. Vi står här ånyo inför ett plagiat av Nils Norrälvs kväden. Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg svensktopps-marodören Lasse Winnerbäcks stöld av ett annat verk av vännen Nils. Kommer ni inte ihåg kan ni trycka här för att friska upp minnet, av ett på flera sätt samvetslöst musikaliskt nidingsdåd.

Här kommer Nils Norrälvs ursprungliga och äkta version av: 


Jag, min Mor och min Far

Där borta i bilen, låg min mor och min far

Allan och Ulla, ett anonymt par

Av detta förstår ni, efter visst besvär

Och deras kärlek. Så fanns jag här

Han borde ha backat, men han blev kvar

Och det var då, som min far blev min far

 

Han lärde mig växter och dess namn på latin

Cannabis sativa, den var extra fin

Han förde mig gärna in i snusk-rockens land

Fick del av hans kunskap om Medusas band

 

Jag saknar hans kokkonst. Lättrökt isterband

Hans dallrande fläsk med fet flottig rand

Jag minns pytt i pannan, hans inlagda sill

Liksom hans kunskap hur en Jansson blir till

 

Mor var oduglig, min far lagar mat

Vad serverade UllaBlott ett djävla tjat

Hon tjata och gnata. Hon var inte snäll

Det var bara klagan från morgon till kväll

 

Där borta vid pilen. Byggde Far en latrin

Ett rödmålat dass. En byggnad så fin

Där satt vi på fjölen, var morgon och kväll

Du måste haft hjälp utav Martin Timell

Men vi kan enas, om detta svar

Det gjorde han skitbra, för mig och min far

 

Han lärde mig dricka, Beaujolais franska vin

Ibland lite mycket, blev fulla som svin

Vi satt oss i bilen, for hem dit vi bor

Och borta vid pilen körde far på min bror

 

Då tyckte mor Ulla att vi var till besvär

Och så en dag så fanns hon ej där

Men vi kan enas, (vi minns hur det var)

Att nu blev det bättre, för mig och min Far

 

Mor skall förskjutas, det har vi kvar

Vi skall aldrig försonas, med Mor, jag och min Far.

 

Så låter Nils Norrälvs original. Vill ni höra Ugglas och Ljungströms stöldgods, trycker ni här. Studera artisterna runt bordet. Skvallrar inte deras minspel om dåligt samvete. Det är ganska uppenbart att Olle Ljungström känner sig obekväm och skäms över sitt tillgrepp av Nils Norrälvs litterära lämningar. Han gör ett tafatt försök att dölja delar av ansiktet i händerna och stirrar skuldmedvetet ner i bordet. Så agerar en brottsling vid konfrontation med sina ogärningar.

 

mars 20, 2015 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Ljus i mörkret

Det är den 13/12 och dammsugaren tjuter igång ovanligt tidigt. Nåja, det gjorde inget för man var ändå vaken. Bloggen låg sömnlös i stort sett hela natten för att invänta den storm som aldrig kom. Möjligtvis kanske vi somnade till en stund och missade ovädret men vi brukar vakna när det tar tag i husknuten. Vi sjutiden var det näst intill ”stöje-stillt”.* (Nåja, det kom någon vindil på eftermiddagen men knappast i paritet med prognosen.)
”Kom får du frukost. Det är Lucia på TV” Man hasar sig ner i det tempo som en gammal utsliten lekamen tillåter.
Där står hon i sin vita särk. Ja inte hustrun, utan Lucia, omgiven av en hop tärnor och gästartister.
Sonja Aldén sjunger den vackra ”Koppången” av Per-Erik Moraeus och Py Bäckman, i övrigt är det den gamla vanliga visan. Det är ”Stalledrängar” och ”Lusse-Lellar”. ”Tomtar från Pepparkakeland” och ”Tunga fjät som går runt gård och stuva” och annat av tvivelaktig kvalitet. I vår värld är ”stuva” detsamma som att packa, alternativt tillreda en maträtt. Vi begriper att det här står för stuga, men va faen!. Man har till vår förtret ändrat i böner och annat av religiös natur. Inte för vi är flitiga kyrkobesökare men när vi väl är på plats vill vi nyttja det som vi lärde oss i en grå forntid. Icke sa Nicke.”Fader vår som är i himmelen helgat varde ditt namn” har blivit ” Vår fader du som är i himlen. Låt dittnamn bli helgat” Vad är detta? Varför? Det skapar bara oreda och osäkerhet. Men gamla ”Stuvor” skall leva kvar. Ändra här också, eller återgå till vår gamle ”Fader vår”. Det var bättre förr.
Vi står lite undrande inför Luciatraditionen. Den är nog både på gott och ont. Det goda är att alla kan delta utan att pressas av förväntningar om modern och trendig beklädnad. Även de stackars skolbarn som lever under knappa förhållanden och inte har råd med de senaste märkesjeansen, har oftast en Mamma, eller motsvarande, som kan leta fram ett gammalt vitt lakan.
Nu rister det till ute i FI-leden. ”KAN INTE PAPPA TA FRAM ETT LAKAN”? I helvete heller! Det får bara vara feminina Lucior och skulle någon liten ljushårigt gossebarn vilja ikläda sig ljusglorian blir det ett förskräckligt liv. Vi vill minnas att detta skedde i år, någonstans i landet, och orsakade ett väldigt rabalder. Så var det med den heliga könsjämlikheten.
Vi är inte speciellt bevandrade i Luciafirandets bakgrund, men vi tror oss veta att det har något med ”Lucifers Brud” att göra. Lucifer står för Djävulen, Antikrist, och kanske anar vi här i denna benämning orsaken till den kvinnliga dominansen. Vi syftar naturligtvis på ”Brud”.
De visor som av tradition sjungs, bör man inte analysera närmre. Här är ett typiskt exempel. Det är ett helvetes tjat och man sysslar uppenbarligen med tveksamheter redan i morgonväkten.

Lusse Lelle Lusse Lelle, elva nätter före jul
Lusse Lelle lusse Lelle, elva nätter före jul
Nu äro vi hitkomna så näst före jul
Nu äro vi tillkomna så näst före jul

God morgon härinne både kvinna och man
God morgon härinne både kvinna och man
Husbonden uti huset med maka i famn.
Husbonden uti huset med maka i famn

Vad försiggår här, redan i ottan?
Vi tycker nog att kvalitén och moralen i Lucia-sångerna är tveksam.
Då är det högre klass på Nils Norrälvs versioner som vi tyvärr inte kan hitta i hastigheten, men vi minns att det fanns ”Stolliga Drängar” och ”Luse-Pelle, Luse-Pelle elva nätter i ett skjul”. Här var det inte frågan om ”Antikrist” utan snarare ”Anticimex”.
Vi publicerar Nisse Kväden när vi hittar de i gömmorna

* Man blir skrämd. Vilken kulturskymning. Alla i skärgården vet vad ”stöje-stillt är. Alla! (I inlandet, Högsbytrakten för att ta ett exempel, kanske bara 80% är bekanta med begreppet.)
Jag Googlade på Stöjestillt. ”Din sökning matchade inte något dokument”. Vad är detta? Om man Googlar på ex. ”and” får man på 0,38 sekunder 25270000000 träffar. Ganska imponerande. Men ”Stöjestillt”! Inte en träff.
För er som mot förmodan inte är bekanta med begreppet, innebär ”Stöje-stillt” att det är kav lugnt. (Stöja innebär, att man företrädelsevis sommarnätter med bleke, fångar ål med hjälp av lampa och tandad sax.) Fantastiskt fiske, lika trevligt som den döda ålen är smaklig.

december 14, 2014 at 6:59 e m Lämna en kommentar

GRIS-aktig succé

Det finns bara ett ord som kan beskriva GRIS:s formidabla rivstart inför valet 2018: Succé. De delar av vårt fullmatade manifest som vi hunnit publicera har mottagits med ovationsartat jubel från hänförda medborgare. Vi väljer att återge några röster ur folkdjupet:

”Äntligen någon som tar tag i de stora, väsentliga jaktfrågorna” (Åke och Bernt, hängivna Morkullejägare)

”Nu finns det finns bara ett parti för mig: GRIS. Allt annat är uteslutet” (Robert 34, f.d. sosse)

”GRIS mittenpolitik är mer i mitten än vår egen. Mitt i prick. Det får bli GRIS i fortsättningen för mig.” (Roland 61, f.d. centervän)

”Äntligen har jag fått lite kamrater inom politiken. Det var så ensamt att vara folkpartist” (Jessica)

”Det är så härligt med GRIS-partiet så jag ryser och får kalle-kalla kårar av välbehag. Skönt att Fredrik och Anders är borta. Jag tål dom ej längre.” (Suzanne, numera moderat Moderat)

”Här har man Lallat runt i politiken utan kunskap om den rätta vägen. Det är en Guds nåd att jag upptäckt GRIS” (Catrine 67, f.d. KD- sympatisör)

”Va härligt när det skiftat från rött till grönt. Nu är det bara att gasa på.” (Irene f.d. V)

Ja, så låter det ute bland slumpvis utvalda medborgare. Vi har mötts av sådan värme och entusiasm att vi är överväldigade. Samtidigt är det ingen överraskning, för vi vet vårt värde och är mer än övertygade om att vår politik är den rätta för alla och envar. Inte bara för den breda massan utan också för oss i samhällets toppskikt. Vi har förtjänat att få en mer än dräglig tillvaro efter vårt uppoffrande politiska arbete. Det kan tyvärr betyda att andra kanske får det lite sämre men det kan inte hjälpas. Vid begränsade resurser krävs en sund fördelning av tillgångarna. Men medborgare, håll ut. Med GRIS vid makten kommer alla att få det så oerhört mycket bättre. Vi kommer att tillämpa ett procentuellt ”välfärdspåslag” vilket innebär att de som redan har det gott ställt får väsentligt mycket mer än de som har det uselt. Lite tråkigt för de senare, men ett lika stort påslag i procent rimmar bra med vår strävan efter demokrati och rättvisa.

Håll ögonen öppna och ta del av vårt valmanifest som fortlöpande kommer att förgylla vardagen för er kära medborgare.

Det förefaller otänkbart, men är trots allt teoretiskt möjligt, att det finns idéer och förslag som vi inom Partiet inte uppmärksammat. Har du något på hjärtat som kan platsa i manifestet får du gärna presentera detta i kommentarsfältet på bloggen.  Vi räknar med att skarpa iakttager som ex. Sign. ”Anders” och ”Flanören” har lust och förmågan att bidraga med konstruktiva förslag. Självklart är även Jonny välkommen.

Välkomna med bidrag, för ett ännu bättre Gröna Köpingen.

Det var länge sedan vi publicerade något ur Nils Norrälvs rika lämningar. Av en slump hittar vi ett kväde som vi tycker passar. Det har stänk av Tegnérs versfots-isättning och det är nästan kusligt att Nils kunde förutse GRIS entré på den politiska arenan långt före sin död. Det hade, i och för sig, varit ännu kusligare om det skett efter.

Ta del av Norrälvs Tegnér-inspirerade kväde

 

Det evinnerliga.

Väl forma Den Starke manifest i sin värld

Väl flyga som örnar hans rykten

Vad drömmer han om uti hemmets härd?

Jo, om Kullor som fällas i flykten

Vad Sossar har skapat är vanskligt och kort 

Det dör som en stormvind i öknen bort.    

 

Vår sanning den lever. I orolig värld

Lugnt står vi med strålande pannan

Vi leder er rätt, på politisk färd

”Nu röstar ni ej på nån annan”

Det sanna är evigt. Kring himmel och jord

Genljuda från släkte till släkte, vårt ord

 

Det rätta är evigt, ej rotas det ut

Manifest som genier har skapat

Allianser och Sossar är trötta och slut

Nu GRIS åt sig makten har kapat

Nu randas ny era, med strålande glans

Och livet i GK blir lätt som en dans

 

Så fatta all sanning, så våga allt rätt

Vänd ryggen åt M,V och Center*

I GRIS:s  Gröna Köping blir livet så lätt

Allt annat åt fanders nog vänt är

Lägg rösten för välstånd och svällande pung**

Det gäller för gammal såväl som för ung.

 

* Vi vill här förklara oss. Med viss sorg i hjärtat noterar vi att Nils här skrivit ”Center”. Vi tror oss veta att han hellre skrivit ”Folkpartiet” men då mister kvädet sin rytm.

** Begreppet ”Pung”, som Nils använder, är en lite ålderdomlig benämning för penning-förvaring. Det gäller alltså en plånbok, inget annat.

december 13, 2014 at 7:45 f m 4 kommentarer

Obegripliga grepp och övergrepp

prastBloggen har ibland tagit sig friheten att raljera över inflationen när det gäller begreppet ”kränkning”. I angränsande landamären har kränkningar avslöjats, som man skall ta på djupaste allvar. Vi har ingen aning om bakgrunden när det gäller ex. gärningsmannens psykiska status, men brottet är av en art att det inte lämnar någon oberörd.

Vi lämnar det aktuella fallet och tittar på liknande verksamhet i andra sammanhang. Kyrkan, katolsk eller protestantisk, egalt vilken, förmodas väl av de flesta garantera moral och etik av bästa sort. Kyrkans representanter borde väl rimligen ha skyldighet att framstå som goda föredömen i alla sammanhang.

Skulle det nu vara så illa att de inte gör det, så är det så elegant ordnat att man kan bikta sig, be om förlåtelse, fingra lite på radbandet sen är allt frid och fröjd på nytt.

Det verkar som det i en del fall handlar om föredömen, som förvandlats till fördömda.

I synnerhet den Katolska kyrkan har skakats av en mängd pedofilskandaler och enbart i USA har 4000 präster åtalats för detta brott mot 11000 barn. I kyrkans hembygd, Italien och Vatikanen har det mesta sopats under mattan hittills, men man börjar skönja toppen på ett förmodat isberg.

Vad är nu detta? Sexualbrott mot barn, oftast förövade av mentalt störda individer, är illa nog. Men tusentals katolska präster? Är de galna allihop, eller handlar det om någon form av ”systemfel”? Det obegripliga och idiotiska celibatet kanske bär en del av skulden?

Rensa upp i det katolska sexträsket och lås in förövarna i sina klosterceller, utan möjlighet att komma i kontakt med korgossarna igen.

I den rika skatt av litterära pärlor som Nils Norrälv lämnade efter sig har vi hittat ett kväde som berör dessa problem. Nils var en stor människovän och avskydde allt som luktade maktmissbruk, våld, oegentligheter och syndigt leverne. Redan under Nisses levnad hade den katolska kyrkans illdåd uppmärksammats och detta resulterade i ett kväde där Nils satt egna ord till David Hellströms kända och omtyckta: ”Kom i kostervals”. Om ni mot förmodan inte vet hur den går så kan ni här höra den, ackompanjerad av dragspel. Ett instrument som Nils, i likhet med Sten Broman, gärna såg att man trakterade utom hörhåll. Introduktionen är lite långrandig, men håll ut. Ni blir rikligt belönade.

Sjung med i Nisse Norrälvs: Kom i Kloster-vals

Kom i klostervals
Känn en hårig arm om din hals
Jag dig lägra vill
Ja min gosse så ligger det till
Klostervalsen går
Lek och smek i var krypta och kor*
Du är min, och jag är din, lilla korgossen min
 
Dejerliga du, i klostret nu
Skall du och jag ha lite kuttrasju
Petrus lilla. Hej!
Säg nu inte nej. Nu skall du ligga här med mej!
 
Kära pater nu jag ej förstår
Det du gör med mej, du inte får
Usch och fy för dej, jag är ingen tjej
Hur kan du göra så mot mej?
 
Du min lille påg
Till din kropp står min kristliga håg
Abbedissans tjat, klingar ohört i mitt celibat.
Jag får ej va gift. Annat utlopp vill ha för min drift.
Du är min och jag är din, lilla korgossen min.
 
Dej vill jag ha nu i klostercell
Nu skall du va hjälpsam rar och snäll
Nu skall du ligga här med mej.
 
Gud han vill det här, det är så rätt
Man kan bliva frälst på skilda sätt
Gosse lilla kom, bry dig inte om
Att det för dej ej känns så lätt
 
Klostervalsen gick
Rent åt fanders, för påven han fick
Nys om ritual, som väl knappast kan anses normal
Kristen pederast, fick nu lämna sitt klostret i hast
”Usch och nej och fy på dej
Du får sparken av mej”
 
Säg hur är det nu, bak klostrets mur
Är det lugnt uti var klausur?
Nu hörs bara bön, inte några stön
Korgossens tillvaro är skön.
Kardinalen hej, kardinalen säj
Kan vi nu lita ock på dej?
 

* Här hittar vi ett av Nisses sällsynta haltande rim. Det är tämligen marginellt, så han är förlåten. Jämfört med storheter som Mikael Wiehe m.fl. är detta mindre än försumbart.

Hur har vi det i GK när det gäller barnomsorg, eller eventuell motsats? Vi kontaktade föreståndarinnan Hildur Flärke på kommunala förskolan ”Nästäppan” för en kommentar.

”Här i GK är allt frid och fröjd, även inom barnomsorgen. Vi är ytterst noga vid nyanställning och extremt vaksamma när det gäller beteende av avvikande natur. För någon vecka sedan fick en nyanställd manlig förskollärare sparken, med omedelbar verkan, sedan han tittat lite lystet på en jämnårig kollega. Vem vet var en sådan individ drar åldersgränsen för köttsligt intresse.” 

Glada över detta lugnande besked återvände vi till redaktionen, i fast förvissning om att även den spirande generationen kommer att växa upp i en lugn och trygg miljö, vars like man inte hittar i angränsande kommuner.

juni 19, 2014 at 11:12 e m Lämna en kommentar

Fisk och fiskafänge

Laxfisket vid Mörrumsån och öringarna vid Em lockar årligen fiskeentusiaster från när och fjärran att svinga sina flugspön i jakten på hugg, drillning, håvning och tillbakasättning.

Det anses numera inte riktigt fint att slå blydaggen i skallen på den krokade fisken, bära hem, tillaga och äta. Om det gäller utlekt fisk på våren är detta nog riktigt, men detta förbannade ”Catch and release” har gått lite till överdrift.

Därför vill vi slå ett slag för det gamla hederliga, traditionella håvfisket efter Ort i Lillån. Här handlar det inte om någon missriktad snobbism, utan det gäller att förse sig av gudagåvan medan tid är och fylla frysen för att hålla svälten från dörren under en hård och kall vinter.

Vad är nu en Ort undrar den fåkunnige. En gruvgång? Ja, men inte i detta fall. Ort är den korrekta benämningen på en karpfisk (Leuciscius idus) som man också envisas med att benämna Id. En fantastisk sport- och matfisk som på våren vandrar upp i smärre vattendrag för lek. Under dessa omständigheter kan en flink håvfiskare fylla ett antal jutesäckar med den gyllene gudagåvan. Orten, eller Iden om man så vill, är en fantastisk matfisk som inkokt eller stekt är en kulinarisk upplevelse av rang. När alla ben rensats bort återstår 20 % prima fiskkött som med passande dryck är en njutning för kräsna gommar. Detta har Forsaborna, i vår vänortskommun Mönsterås, förstått att uppskatta. Den ideella sammanslutningen ”Forsabygdens Orfiskeförening” har under många år bedrivit en intensiv ORT-kampanj för att skapa förståelse och intresse för denna fantastiska fisk.  Vi nämner inga namn men OJ, GJ, LL, PL, ML, KR, UR, AJ, UR, LJ, CJ m.fl. har stor del i att Orten börjar bli ett självklart inslag på menyn på innekrogar och uteserveringar i Stockholm, Stockaryd, Timmernabben och Hammarglo.

Vår bortgångne sockennationalskald Nils Norrälv var också en hängiven vän av Orten. Detta resulterade i ett antal kväden till denna fisks ära. Dessa har tidigare publicerats i ”Ortfiskenytt” men vi vill på nytt lyfta fram ett litet förtjusande poem som på ett hjärtknipande sätt åskådliggör tillvaron för de som lever under sämre och knappa förhållande, österut.

När man läser Nils kväden går tankarna osökt till storheter som Nils Ferlin m.fl.

Du har tappat din Ort
Du har tappat din Ort och din papperslapp
Du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på Hammarglo-trapp
Och gråter så övergivet
 
Vad var det för Ort? Var den lång var den tjock?
Vad stod det på lappen skrivet?
Att kroka en ort och sen tappa den bort
Det verkar ju rent efterblivet
 
”Den var lång, den var tjock, ja en präktig Ort
Hur kunde den kroken lossa?
Och lappen, det var mitt fiskekort
För fiske i Lillån vid Fåssa”*
 
Att du tappat din Ort och din fiskelicens
Som Forsaborna dig givit
Är det månne en följd av svår demens
Som drabbat dig tidigt i livet?
 
Nu sitter du åter på annan ort
Och gråter så övergivet
Skall du någonsin mer kunna få nåt så stort
Någon mer gång i livet? 

 

*Observera uttalet av Forsa. Det stavas Forsa, men en äkta smålänning och Forsabo använder det korrekta uttalet, ”Fåssa”

Tyvärr har stigningen av lekort varit mager de senaste åren. Vi får hoppas att detta är en tillfällig tillbakagång. Skulle det visa sig att den är orsakad av klimatförändring eller miljögifter så framstår dessa hot plötsligt som fullständigt förlamande. Ett par, tre graders temperaturhöjning kan vi leva med, men skulle Orten försvinna från Lillån står vi inför en ekologisk och ekonomisk katastrof av monstruösa mått. Detta får inte ske.

I år har vi inte full koll på utfallet av havsöringsfisket vid Em, men vi misstänker att en lokal mästare, SN, från Sandvik, också denna säsong landat ett större antal. Denne man är inte bara en skicklig flugfiskare. Han är än mer ryktbar i egenskap av granne med en person som tillhandahåller den mest fantastiska flatrökta ål som går att uppbringa.

Tack ES för stunder i det kulinariska himmelriket!

maj 11, 2014 at 9:15 e m Lämna en kommentar

Tomtebo-olycka

I jultider är det oundvikligt att vår gamle, tyvärr bortgångne, socken-nationalskald Nils Norrälv kommer i åtanke. Denne pretendent på ett postumt Nobelpris i litteratur. Ett pris som förr eller senare blir Nils förunnat. ”De aderton” kan inte hur länge som helst skylta med sin inkompetens genom att år efter år belöna utsocknes ordvrängare som inte en käft hört talas om innan. Priset till Nils, eller ett byte av hela klabbet i akademin! Vi har ett antal goda förslag på ersättare, med vår kulturguru Lill-Gull A:son B:son Nilsdotter Persson i spetsen. Red. har nog också gjort sig förtjänt av en sittning. Det kan kanske tyckas lite förmätet att föreslå sig själv, men sanningen bör inte förtigas.

Nils ådagalade ett genuint intresse och engagemang beträffande sociala frågor. Vi har tidigare publicerat ett antal verk där Nils blottlägger den misär och det elände som man hittar här och var ute i verkligheten. Naturligtvis inte i Gröna Köpingen, men annorstädes, utsocknes. Detta lidande bland de sämre bemedlade, blir extra påtaglig i jultider när vi lyckligare lottade smörjer kråset med pressylta, rökt ål, skinka och lutfisk.

Uppdagade missförhållande inom vården griper tag i oss med extra kraft i skenet av Julstjärnan över Betlehem. Nu senast var det ett vårdhem på en ö, österut som uppvisade grava brister i vård och bemötande. Vi gladde oss dock åt beskedet att den utpekade personalen tagits ur tjänst med omedelbar verkan.

Var Nils hämtat underlaget för sitt kväde: ”Jul i Tomtebo” vet vi inte. Vi vet att det inom GK:s domäner inte finns ett vårdhem med detta namn.

Kvädet handlar om en Julafton, som 97-årige Allan genomlider på hemmet. Läs, begrunda och låt ögat tåras av Nils närgångna skildring av ett människoöde i juletid.

”Jul på Tomtebo”

Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Hur ser det ut i vår åldringsvård?
sent här i julaftons-timma
Allans fru, fyllda nittiofem
har fått flytta till annat hem
”Oh, vad jag saknar min maka”
Hon kommer nog inte tillbaka
 
Här är så trist på alla vis
Men i kväll är det jul. Va härligt!
I kväll blir det julmat, ”Gud ske pris”
Men skinkan smakar förfärligt
Månen vandrar sin tysta ban
Spelar ej roll att den smakar fan
Åldringar känner ej smaken”
Snön lyser vit på taken
 
Allan han knaprar på revbensspjäll
Dricker sitt kaffe, rätt ljummet
Får inte i sig nån mat i kväll
Han tänderna glömt kvar på rummet.
Sköterskan vandrar sin tysta rond
Någon får julmaten med sond
”Nu är det sent vill jag lova
Nu måste hjonen sova”
 
Tiden lider i julaftonskväll
Nu är klockan snart fyra
”Hur får jag tyst på åldringars gnäll”
Nu är goda råd dyra
På detta privata åldringsvårds-hem
Hon ensam har hand om fyrtiofem
”Jag hinner ej byta blöja
 Med julmaten får de sig nöja”
 
Sköterskan skyndar mot hemmets härd
Att fira jul med de sina
Till sängs ligger Allan trött och tärd
Han är ledsen och börjar att grina
”Om barnen ringt, hade varit kul
Till gamle Far, så här till jul”
Snön lyser vit på taken
Julljusen glimmar i staken
 
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Nu sover Allan i hemmets vård
Gott intill morgontimma
Månen sänker sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
Allan är blöt om baken
 
Sensmoralen av denna dikt:
Varför trakta efter framtiden?
Mot ålderdom, demens och gikt
Nej gläds åt den tid som är liden
När allting var bättre, då, förut
Du yngre var, såg bättre ut
Eller längtar du till hjonen?
På Vård-hemmet, slutstationen

 

Det verkar vara dystra tider vi har att se fram emot. Det gäller oss alla om vi blir tillräckligt gamla. Eller skall vi säga, för gamla. Ålderdomen är inget att se fram emot. Tänk på det, ni alla nästan sjukligt hurtfriska, som i tid och otid tjatar: ”Nu skall vi se framåt. Hej och hå, Jobba på. Se inte bakåt! Framåt, Framåt. Framtiden är vår!”

Framtiden är inte vår. Den är höst.

Ovanstående dikt har vi hittat i en tidigare inte öppnad låda bland Nils kvarlåtenskap. Dessa verk är således inte publicerade tidigare. Vi har läst igenom det mesta och vi frapperas av hur Nils har kunnat förutse skeenden längre fram i tiden. Det är nästan kusligt med vilken precision Nils beskriver händelser långt efter sin död. Det verkar som om Nils Norrälv vid sidan om sin litterära begåvning också hade ockulta gåvor.

Vi kommer att publicera de nyupptäckta verken efterhand och vrider på så sätt upp blåslampan under Akademins stolar, ytterligare.

Avslutningsvis har vi en glad nyhet för alla GK-bor som har intresse för litteratur och kultur. Vi kommer på det nya året med en artikelserie som handlar om GK:s nu levande kulturgiganter. Närgångna skildringar som kanske blottar nya sidor hos våra kulturella frontfigurer. Vi inleder om några veckor med ett porträtt av allas vår Lill-Gull A:sson  B:sson Nilsdotter  Persson.

Nu har ni något extraordinärt att se fram emot, så här i vintermörkret.

januari 17, 2014 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Fy skäms, Lars Winnerbäck

Vår national-sockenskald Nils Norrälv är alltid aktuell.

Nyligen redogjorde vi för den smärta som hela rikets kulturelit kände när vännen Nils, än en gång, ratades som välförtjänt Nobelpristagare i litteratur.

Tyvärr är Nils i dagarna aktuell i ett annat, mindre angenämt sammanhang. Som vi tidigare berättat efterlämnade vännen Nils en rik skatt av prosa och poesi som vi med ojämna mellanrum presenterat för läsarna.

För ett tag sedan berörde vi problematiken kring handeln med sexuella tjänster. Nils fungerade, oss veterligen, varken som köpare eller säljare men han deltog i debatten och han hade synpunkter. Han deklarerade att han kände ett genuint illamående vid tanken på orättvisan vid straffutmätning. Fri försäljning men straffbelagda köp. Även själva hanteringen som sådan, prostitution, berörde honom illa.

Detta resulterade i att han ganska kort tid före sitt frånfälle författade ett kväde som han döpte till: ”Utkastad från ett skrev”.

Detta poem är på många sätt unikt. Vännen Nils var normalt ytterst noga med versmått och rim, men här gör han ett undantag. Han var heller ingen vän av sex och snask i vers och prosa. Det överlät han normalt till Eddie Meduza och Johnny Bode, men här radar Nils på modernt manér snuskiga ord på varandra, utan varken rim eller reson på ett sätt som gör att tankarna osökt går till moderna storheter som ex. Håkan Hellström. Han är en trevlig prick i sin sjömanskrage, men rimmen är inte alltid klockrena, men de behöver de kanske inte vara. De finns fler goda exempel på nödrims-smeder. Vi nämner dock inte Mikael Wiehe, för då blir han förbannad, på oss också.

Nu kommer det tråkiga i ”kråksången”.

Nils kväde, har en från Linköping härstammande Svensktoppsaktör, vid namn Lars Winnerbäck, förvrängt och presenterat som ett eget alster som han kallar ”Utkast till ett brev”. Denne ”artist”, som hela tider lallar runt i pekoralens gränstrakter, har nått stor framgång med sin samvetslösa idéstöld. Tryck här får du höra eländet. Själva har vi vid det här laget skavsår i öronen och vågar inte längre lyssna på musikkanaler. Det är bra, för P1 sänder mycken värdefull information.

Nils kväde handlar om den skriande orättvisan i den. s.k. Sexköpslagen. Fritt att sälja men förbjudet att köpa.

Vi tycker att titel på Nils verk: ”Utkastad från ett skrev” och refrängen: ”Ingen får se mig gå med dig” målar en kuslig bild av köparens oro och ångest över att bli tagen på bar, olaglig och oanständig gärning.

Vi får se om ”Nils Norrälvs Minnesfond” gör rättssak av det hela. Femtio procent av pengarna som Winnerbäck orättmätigt tillskansat sig skulle kanske kunna anses vara en skälig ersättning, och ev. resultera i utebliven polisanmälan med påföljande åtal.

Här följer originalversionen, författad av Nils Norrälv. Vi tycker nog, att man i det Nils skrivit, kan ana någon form av röd tråd och logik. I Winnerbäcks plagiat saknas detta fullständigt.

Utkastad från ett skrev

Nu skall jag säga hur jag tänker
Det blir nog säkert intressant
Jag skall skriva några rader om pippen
I högkvarteret hos ”Feta Barbro”
Jag hör en pop-skiva nere från gatan
Låter som en silltrut på taken
Då längtar jag efter ”Europe”
Men jag lyssnar inte ensam igen.
 
Har jag sagt att hon skall lyfta brösten
Två decimeter nu till hösten
Jag skall sitta i kalsongen när kvällen kommer
Låta ”pök” sänka vikten på pungen
De har öppnat en två-rums bordell
Där jag kan komma och gå som jag vill
Och får jag, spenderar jag allt som jag har
Sparar blott en slant till telefon
 
Ingen får se mig gå med dig
Vill komma tillbaka
Här guppar man hejdlöst på
Ett vinglas fått lusten att vakna
Ingen får se mig gå med dig
Inte se det gå
 
De som håller på sig, hela tiden
Får sin dröm bara drömd
De har hört någon präst som predikar
Att sängen skall nyttjas för sömnen
Har ej snålat på gulasch och etyl
när jag lagat den tallrik du tänkt dej
Som tack för du tänt alla lågor
Där hemma uti din säng.
 
Sa jag, att jag har mig förlustat
Med ”Jenny” och den ”Keliga Anna”
De läser sex-böcker jag redan läst
Och lyssnar mest på Eddie Meduza
Då hör de ej när jag ringer
Det är långsamt att sitta här ensam
Jag promenerar och är snart tillbaka
Hos ”skatan”, där man kommer, och går
 
Ingen får se mig gå med dig
Men jag kommer tillbaka
Man guppar som en herrelös båt
Ett ligg får sängen att skaka
Men ingen får se mig gå med dig
Aldrig se den stå
 
Och jag skall hitta dig igen längs med vägen
På fyllan vid dina fyrtio
Jag har plats i min nya kalsong
Om du vill odla din ”Hungry-hot-sex”
Och när jag möter dej ensam i trappan
Skall jag klä av dina byxor och skor
Jag ringer inga vänner igen
Vi ska inte vara nyktra ikväll
 
Men, ack, dom fick se mig gå med dig
Snuten kommer tillbaka
Och köparen den sätter dom åt
Nu blir det galler att skaka
Polisen fick se mig gå med dig
Och då gick det så
 

november 24, 2013 at 9:43 e m 2 kommentarer

Nobel-felaktigheter

nobelmedaljJa, då satt vi där i år igen. Samma spänning och förväntan. Samma smärtsamma antiklimax.

Sedan mitten av 80-talet har Gröna Köpingens kulturelit samlats i skrivarstugan på Hembrygdsföreningen för att med en god hembrygd öl i handen skåla, när vi på radio hör hur Svenska Akademins ständige sekreterare tillkännager: ”Årets Nobelpris i litteratur tilldelas den Grönköpingianske författaren och ord-ekvilibristen Nils Norrälv för lysande, oefterhärmliga kväden i folkbildningens tjänst.”

I år var det Bloggens redaktör plus fem andra kulturgiganter som samlats. Där fanns GK:s svar på Akademins djupsinnige Katarina Frostensson, Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdotter Persson, liksom den okrönte krönikedrottningen Eva Kvistberg-Andersson. Vi hittar också skutskepparen och författaren Roland Flämt och en dunkel vrå lystes upp av en solbränd, välklädd Rano Björnelid som tyvärr hela tiden störde församlingen med egna citat, som han själv sedan recenserade. ”Smaka på de orden. Ingen har någonsin tidigare skrivit något så lysande begåvat.” Självskriven sjätte församlingsmedlem var Nils-Jonny, en skicklig skribent och bloggare som dessutom är hemtam i lokaliteterna.

Det gick som vanligt. Inget postumt pris till Nils i år heller. Det gick i stället till en sketen novellist från Kanada, en gammal kärring så skröplig att hon inte orkar, eller ids, komma och hämta sitt oförtjänta pris.

En uppmaning till Akademin och Peter Englund. Ge inte nästa års pris till någon gammal halvdöd utlänning. Ge det till en äktsvensk storhet som är död på riktigt.

När det sorgliga beskedet levererades var det som om luften gick ur oss i den församlade kultureliten. Resignation, sorg och ett visst mått av berättigad ilska lade sordin på stämningen. När vi ändå var samlade tyckte vi att en annan Nobelpristagare kunde hedras, Halldor Laxness, som 1955, på frågan om vad han ämnade göra med prispengarna, frankt och klokt meddelade: ”Dom skall jag supa upp.”

Stämningen steg så småningom och vi enades om att ånyo träffas nästa år, med hopp om bättre utfall, när vi skiljdes i skymningen, och på lätta och runda fötter anträdde hemfärden.

Vi går ett antal år tillbaka i tiden. Året är 1993 och en enig kulturelit basunerar ut att nu är det Nils Norrälvs tur att få Nobels litteraturpris. Alla var överens, och vi i den kulturella tätklungan, med Nils i spetsen, hade bytt ut den i och för sig goda hembrygden, mot champagne för att fira på ett ståndsmässigt sätt.

Dåvarande ständige sekreteraren, Sture Allén, träder ut och meddelar: ”1993 års nobelpris i litteratur går till………………………………………………………… den amerikanska författarinnan Toni Morrisson som genom en romantisk konst präglad av………”

Ingen hör fortsättningen. Fruktansvärt. Skandal! Vi sitter alla fullständigt tillintetgjorda och Nils ansiktsfärg är askgrå.

Allt sedan dess har vi varje år väntat förgäves på att rättvisan skall segra, och från och med Nils beklagliga frånfälle, har vi förväntat oss ett postumt erkännande. Så icke. Ännu.

Nils var stor i nederlagets stund. Inga bittra kommentarer och dåligt humör. Vi kan dock ana en liten tagg i hjärtat som vi tycker kommer till uttryck i ett kväde publicerat i Ortfiskenytt 1993 under pseudonymen, Nils Österälv.

 
The Nobel art
 
Så mången sen kväll vid min lampa
Jag brottats med jamb, anapest
Min versfot till slut brukat trampa
Fram dikter som är störst och bäst
 
Kring midnatt jag fallit i dvala
Av stor tankemöda så matt
Men snart nån ny vers börjat mala
Och åter på lyset jag satt
 
Ja långt fram i gryningens timma
Jag suttit i nattlig särk
Och pressat fram rader som rimma
Och skapat rent bländande verk
 
Skönt har jag skaldat och rimmat
Så ljuvligt på lyran jag knäppt
Som utsökta smycken de glimmat
De pärlor som ur mig jag släppt
 
Jag flitigt på lyran har spelat
Ej unnat min tanke nån rast
Men nu syns mig allt så förfelat
Jag lyss till den sträng som brast
 
Ty trots att jag skaldat och prosat
I finstämd och lyrisk ton
Och alla mig prisat och rosat
Så nobbar ”De aderton”
 
Ånyo så har de mig ratat
(Rätt orättvist tycker jag själv)
Trots alla som bönat och tjatat
”Ge priset till Nils Österälv”
 
Man har mig förvägrat, den seger
Jag innerligt väl är så värd
Och gett priset till kvinnlig neger
Jag känner mig kränkt, trött och tärd
 
Min diktådra nu helt har sinat
Ur pennan ej kommer ett skvatt
Min tankekraft helt har förtvinat
Min versfot känns vrickad och platt
 
Men skall jag trots allt, -94
Få priset, fast timmen är sen?
Skall den slutligt belönas, min lyra?
Ja, det vet blott Sture Allen

oktober 25, 2013 at 8:58 e m 1 kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

november 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se