Posts tagged ‘valmanifest’

Politisk Nyårssmäll!

Vi står inför ett nytt år, med allt vad det innebär av förhoppningar, och besvikelser.

Vad hoppas gemene man på under det nya året?

Jo naturligtvis återinförd sträckjakt på morkulla. Att svenskharen kommer tillbaka i starka stammar även i Sydsverige. En rovdjurspolitik som inte bara värnar om rovdjuren utan också om människor som lever bland dessa.

Detta var punkter som ”Allvarlige Alvar” bett oss ta upp. Vi ville inte neka, för då hade vi kanske inte fått hugga någon gran hos Alvar nästa jul.

Det som dominerar bland GK-borna är naturligtvis en intensiv önskan om framgång för vårt parti: CNP. (Centrala Nöjespartiet). För nytillkomna läsare kanske det är på sin plats med en kort resumé:

Nuvarande CNP startade upp under beteckningen: GAS. (Grön Ansamling). Vi tyckte det var mycket gnäll i de politiska leden, därför ändrade till CNP (Centrala Nöjdhetspartiet). Efter debaclet med valsedlarna 2014, antogs partinamnet GRIS (Grön Revansch I Samhället) varefter det skedde en återgång till CNP, men nu med betydelsen Centrala Nöjespartiet. Politiken och politikerna upplevdes som tråkiga och trista. Vi behöver bara peka på Margot och Stefan så står det klart vad som menas. CNP (Centrala Nöjespartiet) ville visa på behovet av lite tjofadderittan i leden.

Nu gör vi en slutgiltig ändring. Vi vill inte exkludera någon som kanske inte är nöjd, grön eller glad. Alla skall med, och vi skall fortfarande stå i centrum. Därför blir vår nya partibeteckning från och med nu: CP (Centrala Partiet) Enkelt, genialt och klatschigt.

Nu vill vi med eftertryck påtala att vårt valmanifest ligger fast. Inget har hänt som föranleder någon ändring. Inget skall strykas, men nya punkter kan komma till som rättar till misstag i den politiska omgivningen.

Det är med stolthet och glädje vi presenterar denna politiska smällkaramell. Detta nya djärva grepp kommer att bära frukt och vi känner redan en smak av segerns sötma vid valet 2018.

Vi utlyser en tävling. Vem hittar på den slagkraftigaste sloganen som trummar in begreppet ”CP” i väljarnas medvetande? Första pris är ett livslångt medlemskap i CP.

Utöver detta har vi glädjen meddela att Deckaren ”Muttern” börjar publiceras inom kort. Än mer glädjande är att den också kommer att ges ut i bokform, i påkostat halvfranskt band. (Detta trots att vi normalt är mera förtjusta i det helfranska.) Allteftersom ni kära läsare tar del av däckaren och inser att ni vill försäkra er om ett ex. är det bra om ni kommer in med en beställning så att vi vet hur många ex som skall tryckas 5? 50? 500? 5000? 50000? 500000? 5000000? Vi tror och hoppas på de högre talen.

Apropå högklassig litteratur, lovar vi också att skynda på publiceringen av Lill-Gulls och Manfreds memoarer. Mycket stark läsning i gränstrakterna till det anstötliga.

Med förhoppning om ett Nytt Gott år under CP:s beskydd. Hälsar Bo Von Bloghster (Bosse Bloggare)

december 30, 2015 at 11:56 e m 2 kommentarer

Eftertankens kranka blekhet…

Vi på Bloggen är varma anhängare av: ”Alla människors lika värde” Det är inte alltid så lätt att leva efter denna tes. I synnerhet inte för oss här i Gröna Köpingen. Vi har alltid ansetts som lite förmer vid en jämförelse med invånarna i grannsocknarna. Icke förty öppnar vi våra hjärtan för såväl kreti som pleti. Alla skall bemötas lika oavsett hudfärg, ursprung, inkomst, förmögenhet, ansiktsdrag eller kroppsvolym. Möjligen kan vi kosta på oss att känna viss avsmak inför alltför magra fruntimmer och för den delen också sjukligt voluminösa. I övrigt är vi storsinta och överseende. Detta innefattar också personer vars värderingar vi inte delar.

Trogna läsare av bloggen har naturligtvis tagit del av vårt genomtänkta och fullmatade valmanifest. Vi gör av samvetsskäl en smärre ändring.

Fortfarande toppas manifestet av kravet på återinförd sträckjakt på Morkulla. Detta är så fundamentalt att det inte kräver vidare kommentar.

Ändringen består i att vi stryker Feministiskt initiativ (FI) från listan över det som vi tycker skall bekämpas. Vi har hamnat i samvetsnöd och förklaringen lyder som följer:

I dessa tider av extremism och terrordåd framhåller man att segregation och en känsla av utanförskap är drivkraften bakom att även invånare i vårt land sympatiserar med och ansluter sig i till extrema, våldsbejakande grupperingar.

Det är naturligtvis samma fenomen som ligger bakom bildandet, och rekryteringen av medlemmar till FI.

Vems är felet? Männens naturligtvis. Om kvinnorna hade fått delta i allt som vi män av tradition har ägnat oss åt så skulle naturligtvis känslan av utanförskap inte slagit rot i frustrerade kvinnor.

Några exempel. Tänk vilken känsla av gemenskap och närhet som skapats om kvinnorna fick delta i ex. vedhanteringen på samma villkor som männen. Så enastående härligt att få stå vid sidan av sin man och med frostnupna fingrar stapla ved en småkall marsmorgon. Nu invänder kanske någon: ”Kvinnorna orkar inte lika mycket som en stor stark karl” Rättvisa skipas genom att hon jobbar lite längre medan mannen tillreder en kopp kaffe i stugvärmen. Vilken känsla av romantik, värma och kanske också åtrå skulle inte kunna frodas vid gemensam biltvätt, avloppsrensning, gräsklippning, snöskottning, massavedsbrossling, resning av tyngre takstolar etc.? Tänk vilken stolthet den äkta, eller för den delen också oäkta, maken skulle känna när hustrun på egen hand och fot, fäller den stora björken med överhäng över huset. En björk som stulit solbränna under många år. Visst, det kanske kan rasera huset, men kvinnans självförtroendeskapande känsla: ”Jag kan och jag duger” kan inte mätas i penningar.

Det finns hur mycket som helst som kvinnorna kan, och bör, ta över och därigenom få känna sig som jämlikar.

Vi män är så storsinta att vi inte propsar på att i gengäld överta de typiskt kvinnliga sysslorna i hus och hem. Göromål som femininerna med bravur skött i alla tider. Och bör så göra även i framtiden.

Rösta på CNP!! För en könlös framtid i hem, hushåll och politik.

Ps. Det kommer naturligtvis någon liten petimäter och påpekar att rubrikens Shakespeare-citat inte alls betyder det man tror: Efterklokhet. Vi skiter i detta. Det låter lite tjusigt och bildat, så det får vara som det är. Ds

november 23, 2015 at 11:15 e m Lämna en kommentar

Valfläsk i stekpannan

valfläskGRISBegreppet valfläsk har ofta en negativ klang. De andra politiska partierna lovar rundligt, innan valet, för att efter detsamma banta de avgivna löftena ganska rejält. Vi ser i dessa dagar hur vår nya regering i betydande grad får tumma på avgivna löften. Ex. lovade man att regera landet. Det gick så där, så här långt.

Vi inom GRIS däremot har både ambitionen och förmågan att leva upp till vad vi lovar. Vårt valfläsk är sunt, nyttigt och oantastligt. Allt vi torgför i vårt manifest kommer att bli verklighet. Vi vågar, utan betänkligheter, lova att så blir fallet eftersom vi kommer att få egen, absolut majoritet. Därför är vi ytterst noga vid presentationen av vårt manifest, som bara innehåller sådant som vi vet tilltalar väljarna, så att ingen skräms ut i en osäker omvärld, till andra tveksamma politiska fraktioner.

”Nu är det kokta fläsket stekt”, lyder ett gammalt talesätt. En metod som ibland kan vara motiverad när det gäller revben av ex. vildsvin som med fördel kan kokas innan de grillas, alt. steks.

Skall det grillas så är det naturligtvis glöd från en falnande björkveds- brasa som gäller, i nödfall annan lövved, och i värsta fall får man hålla tillgodo med grillkol. Men att grilla över gasol eller el-grill är så långt från kulinariska sundhetsprinciper att vi lämnar det därhän. Detta är tingestar som vi kommer att förbjuda efter 2018.

Stekning kan kanske tyckas vara en enkel procedur. Så är icke fallet. Att bryna och steka en god animalisk produkt kräver ett betydande handlag och inte minst trevliga och funktionella redskap.

En gång i svunnen tid kom min oftast välartade hustru hem med ett platt paket ur vilken hon glädjestrålande hivar upp en Teflonstekpanna. En produkt som dåliga rådgivare i den kvinnliga bekantskapskretsen lovordat. Sådana tillfällen sätter äktenskapet på prov. Vem har lanserat denna varböld i det svenska folkhems-köket? (Vi menar här teflonpannan, inte hustrun.)

Ganska tidigt kom järnet in i människornas liv, till glädje och nytta i vardagen och vid krigföring. Man lagade bland annat mat i järngrytor och pannor. Så har skett sedan dess med utomordentligt resultat. Nota bene, om kocken varit kompetent. Våra skickligaste kockar har av tradition och naturgivna förutsättningar oftast varit av hankön, men en ökande andel kvinnor gör nu anspråk på att behärska kok-och kockkonsten på högsta nivå. Har vi kanske här förklaringen till användandet av detta djävulens påfund som benämns: Teflonpannor? Dessa är oviktiga i dubbel bemärkelse och kanske är det den ringa vikten som gjort dem populära bland femininerna. Även en föga kraftfull kvinnoarm orkar att med en handledssnärt blanda innehållet i stekpannan, lika tjusigt och snitsigt som Per Morberg och de andra nationalidolerna vid TV-spisen. Om vi lägger detta på plussidan så väger det ultralätt mot alla minus som vidlåder nymodigheten. Ett fullständigt odugligt redskap med ojämn värmespridning och så ömtåligt att det knappast kan stå på samma bänk som något av metall utan att repas. Nej, maten i denna tingest måste hanteras med plastredskap. Plast som viker sig och smälter om den glöms i pannkakssmeten. Skulle teflonet, trots alla försiktighetsåtgärder repas, är pannan fortsättningsvis ännu odugligare än när den var ny.

Förpassa den till avskrädeshögen, dess rätta hemvist.

Vid GRIS makttillträde 2018 kommer teflonpannor att förbjudas och vi kommer att arbeta för en ännu högre andel manliga kockar som med kraft i arm och mod i barm, kan svinga en gjutjärnspanna med maskulin elegans.

Kvinnorna kan fortsättningsvis göra viss begränsad nytta genom att ta hand om disken och eventuellt också ombesörja en del av råvaruinköpen, de i fast form.

Rösta på GRIS. Mot teflonpannor, men för god, vällagad husmanskost, och en sund arbetsfördelning i köket.

FRAM FÖR GRIS. VID OCH PÅ VÅR SPIS.

Vi fortsätter, ända fram till valet, med presentation av gamla och nya delar av manifestet, men vi kan inte lova att det alltid kommer att handla om frågor av samma dignitet som ovan. Även en del  triviala spörsmål måste naturligtvis också luftas. Nästa gång kanske det handlar om ex. skola, vård och omsorg.

december 5, 2014 at 7:15 f m Lämna en kommentar

Valmanifestet 2018

Tänk så skönt att redan nu dra igång valrörelsen inför 2018 kommunal och riksdagsval. Medan de nya makthavarna ligger i och bryter vallöften allt vad tygen håller, gör GRIS en rivstart och redovisar nya spännande detaljer i vårt valmanifest inför valet om fyra år. Det är dags för lite revision av det gamla men och också en presentation av helt nya inslag.
Ett sådant exempel är ”Sandalförbudet” som fått en överväldigande positivt bemötande ute i stugorna.
Ej heller nu rangordnar vi förslagen. Alla punkter är lika viktiga. Vi gör dock även nu ett undantag: Kravet på återinförd sträckjakt på morkulla har fortfarande högsta prioritet.
En annan punkt som väger minst sagt tungt är vårt krav på nedsläckning av Sveriges Radios kanal för intellektuella stolpskott: P3. Vi är vid det här laget hjärtligt trötta på att vårt krav inte vinner gehör. Hur kan detta kvalificerade dravel få fortsätta? Finns det ingen självkritik inom SR? Vi tänker framför allt på ”Morgonpasset”, där några vid namn Kodjo ,Martina m.fl. sprider floskler och könsglosor kring sig med förfärande svada. Allt ackompanjerat av hysteriska skrattsalvor. ”Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha”. Allt de säger, tycker de är så in i helvete roligt, och den hastighet som präglar framförandet får de snabbpratande tveksamheterna Filip och Fredrik att framstå som tunghäftade.
”Varför lyssnar du på skiten? Stäng av.” Det gör jag naturligtvis tämligen raskt, men samtidigt känner jag ett behov av att veta hur våra licensmedel används. Det står reklamfinansierade kanaler fritt att sända vilken skit som helst, men licensmedel skall inte gå till idioter som pratar kiss och bajs och skriker könsglosor precis som små barn som skall visa sig lite tuffa. Apropå idioter. Varför dyker det upp en kvinnlig röst som med täta mellanrum skriker: ”Vi äääälskar ny musik” Det gick in redan första gången och behöver inte upprepad var och varannan minut.
Man kan med förfäran notera att även P4 börjat anamma trenden med idiotflabb och snusk, både på lokal nivå och riksplanet. Senast vi rattade i denna kanal visade det sig att man hade någon form av rådgivning i sexuella frågor. Det handlade denna gång om var man kunde hitta ”G-punkten” på olika kön. Det må vara hänt, men att i detalj beskriva hur prostatan stimuleras, kunde vi klarat oss utan.
Släck ner eländet och behåll endast P1 och P2. I nuvarande form bör tilläggas, för skulle P2 av trendskäl börja spela Eddie Medusa och Jonny Bode i omotiverad omfattning stänger vi, efter vårt makttillträde, även denna kanal.
Vi på bloggen är inte pryda och överdrivet känsliga. En rolig ”fräckis” kan tilltala trumhinnan, men den skall inte vara grov och vulgär, utan lite lagom, så att den passar även i de bättre gemaken och inte bara på logement och i drängstugor.
Härförleden hörde vi en historia som vi tycker är ganska trevlig:
En kväll, mitt i veckan, får prästen i församlingen besök av herr Johansson som lite nervös spörjer om han är välkommen till kyrkan på söndag: ”Varför skulle Johansson inte vara det?” frågar pastorn. ”Jo det var så att när min hustru i sin korta kjol böjde sig ner över frysboxen så blottades kroppsdelar som satte lustarna i svallning, och vad som sen hände kan nog pastorn gissa.” ”Nja, det var väl inte så farligt.” Det skedda har ju ägt rum inom äktenskapet, så nog är Johansson välkommen till kyrkan alltid, trots denna lilla försyndelse.”
Kvällen efter söker även fru Johansson upp pastorn i samma ärende. Samma historia berättas och fru Johansson får samma lugnande besked, att även hon är välkommen till Guds boning. ”Oh det var skönt att höra, goa pastorn, för in på ICA får vi aldrig komma mer.”
Så kan det gå till bland livsmedlen på våra köpcentra. Tack Olle. Historien är kanske gammal och välbekant ute i stugorna, men har tidigare undgått bloggens öron.
Där bidrog även vi med lite snusk, men enligt vår åsikt ganska rumsren och knappast stötande.
Apropå stötande. Om man av någon anledning konsulterar en synonymordbok för att efterforska korta, folkliga synonymer för det manliga könsorganet, så kan man hitta kommentaren: ”Kan uppfattas som stötande.” Ja, det får vi väl hoppas att den gör.

november 4, 2014 at 9:29 e m Lämna en kommentar

Skolkrisen

Vi noterar att man i media för fram teorin att för mycket dataspelande går ut över skolarbete, studieresultat och betyg.

Snacka om att ”slå in öppna dörrar”. Det begriper väl vilken normalbegåvad Dalmatiner som helst att många timmars dataspel, även nattetid, ger sämre studieresultat (Notera att just dalmatiner inte är kända för att vara hundvärldens slugaste ras).

Dataspelandets fördärvlighet har vi på bloggen känt till länge. Att vi inte velat ”lyfta” (fy faen vilket dj…a uttryck) den frågan tidigare har en självklar orsak. Finnarnas avkomma i skolåldern spelar förmodligen dataspel i samma utsträckning som svenska ungdomar och skulle det bara vara spelandets fel, betyder det att vi erkänner att vi är dummare än finnarna, eftersom finska barn ligger bättre till resultatmässigt.

Dataspel är naturligtvis en hämmande faktor. För Svenska, Finska, Isländska, Danska, Norska, Färöiska, Grönländska m.fl. barn, och finge vi bort, denna i grunden osunda verksamhet, skulle den nordiska standarden öka över hela linjen. Men. Som sagt. Dataspelsmissbruket förklarar inte varför Sverige nu ligger i botten. Det måste finnas andra orsaker, och dessa har vi redan pekat på.

Men visst. Förbjud spelandet. Inte oss emot. Det kan inte bli sämre.

valfläskDärför tar vi med följande i vårt valmanifest: Dataspel under längre tid än 15min/dygn blir olagligt. Alla våldsamma spel totalförbjuds. Det blir anmälningsplikt för målsman eller annan vårdnadshavare. Underlåtelse att rapportera överträdelse renderar bötesstraff, eller vid upprepade förseelse, tukthus.

I samma veva införs en plikt för föräldrar, och jämförbara, att aktivera sina ungdomar fysiskt. Sport av olika slag: Fotboll, handboll, tennis, skidor, cykel m.m. Dock ingen curling. Friluftsliv i skog och mark, bad, bergsklättring eller vad fasingen som helst, bara det får lite fart på de förtvinade musklerna hos de stackars datorspelberoende juvenilerna.

”Men de vill inte” 

Vill inte?  Här är det inte frågan om att vilja. Sätt ungen i bilen. Kör någon mil ut i skogen och släng ut den motsträvige. Han/hon kommer nog hem vad det lider. Samma metod fungerar alldeles utmärkt på sjön. Ro ut, släng i, och försök att kroka någon gädda under väntetiden. En gädda, som ugnstekt, smakar alldeles förträffligt för den, till följd av fysisk ansträngning, hungrige telningen. (Barnet måste naturligtvis vara simkunnigt för att få glädje av anrättningen.)

Sen somnar han/hon mätt, trött och belåten och vaknar påföljande dag utvilad och redo att, barhuvad, insupa all den information som drivna pedagoger är redo att förmedla. I en skolmiljö, fri från PBL, störande mobiler och för sen ankomst.

mars 7, 2014 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Valmanifestet: Stärk skolans och lärarnas auktoritet

valfläskDet blir mycket skola just nu, men vi påminns om denna sektor varje gång vi kör förbi reklamskylten vid E22. Mönsteråsgymnasiet har lite otur med sin annonskampanj. När man väl ändrat sitt tveksamma budskap om ”Sovmorgon” och ”Tid för annat” så framförs ett budskap som ingen med normal syn hinner uppfatta. Blek-gul text, flyter in i bakgrunden, och det enda som går att urskilja är, tror vi, en person i studentmössa, alternativt en gammal skutskeppare i snarlik huvudbonad.

Man minns sin skoltid med blandade känslor. Småskolans fröken, som man avgudade, byttes mot en snäll och timid mansperson. Dock inte mer timid än att han kunde bli förbannad någon gång om året när så krävdes. Vi var inte dummare än att vi insåg att P. hade rätt. Vi skämdes om vi burit oss illa åt och rättade in oss i ledet. Det var mestadels lugnt och trivsamt och skulle det någon gång spåra ur så kom rektor K. på besök. Efter denna visit var det ingen som kom på idén att fortsätta käfta. Vi vill påstå att atmosfären medgav att vi lärde oss det allra nödvändigaste och kanske lite till. Jag vågar också gå ed på att ingen försvann ut i det okända utan att kunna alfabetet och multiplikationstabellen. En och annan psalmvers var obligatorisk kunskap, och ”Du klara sol går åter upp” sitter, för evigt ristad någon stans i minnesfunktionerna. Till vilken nytta? Ja säg det, men jag har aldrig upplevt att det sitter i vägen.

Fortsättningen in i Realskolan innebar kontakt med ett nytt persongalleri. Vi skall inte hänga ut någon, men där fanns existenser som kanske skulle ägnat sig åt annat. Men, vi tog ingen skada, även om inlärningsprocessen hade gynnats av mer flyhänta pedagoger. Ibland var det lite turbulens. Slöjdlärare T. kunde bli lite handgriplig och gymnastikdirektör C. retade upp den del av eleverna vars föräldrar inte var med i Lions. Medlemskap i nämnda sammanslutning ansågs nämligen vara en viktig detalj vid betygsättningen.

I stort sett var skolan bra. Vi kunde med den grå mössan på huvudet se tillbaka på en skolgång där vi lärt oss det vi behövde, under ordnade former.

Vi hade naturligtvis gossar som var lite besvärliga och som förmodligen hade en del bokstavskombinationer, fastän dessa inte var uppfunna på den tiden, men vi minns aldrig att de klagade över att de blivit kränkta om T: med flera, givit dem en rekorderlig utskällning. De ruskade på sig och insåg nog innerst inne att det var välförtjänt. Vi minns inte heller att föräldrar, i missriktad iver att bistå sina små ofelbara telningar, kom rusande till skolan för att skipa rättvisa. De var kloka nog att sovra och inse att lille Kalle inte alltid hade rätt.

Vi tror oss veta att dessa ynglingar förvandlades till samhällsnyttiga medborgare som inte visat tecken på mental störning till följd av lite hårdför tillrättavisning i skolans värld.

Det har nu gått ett styvt halvsekel och mycket har förändrats. Tyvärr inte till det bättre. Svenska elever har halkat efter omvärlden och nu står man och kliar sig i huvudet och undrar: ”Hur kunde det bli så här illa?” Svaret är solklart: ”Maktförskjutning”.

Vi var inte rädda i skolan men vi hade en hälsosam respekt för lärarna och andra auktoriteter. I dag är det precis tvärt om. Många lärare går idag till sin arbetsplats med malande ångest, efter att de uttröttade vaknat ur Sobril-dimman. ”Vad skall hända idag? Hur många gånger skall jag bli kallad jävla hora och kommer lille Kalle att ta struptag på mej om han inte får sitta och porrsurfa?” Denna stackars lärarinna har ett veritabelt helvete varje dag. Till slut går hon till rektor. Hjälp och stöd? Kanske, men inte alltid. ”Du måste visa lite pedagogisk professionalism och se till att eleverna blir intresserade och engagerade. Det löser upp knutarna i er relation.”

Lärarinnan vänder hem på kvällen, till ny sobril och magsårsmedicin.

En dag brister det för henne . När lille Kalle för femtioelfte gången skrikit ”fitta” och ”djävla hora” samtidigt som han spottar på golvet rinner sinnet på. Hon tar tag i lille Kalles arm och skakar honom så mycket henne muskulära lärarinneresurser medger. ”Nu djävlar. Det här skall du få faen för, kärringdjävel.” Kalle rusar ut och smäller igen dörren så att karmen lossnar.

När Kalle kommer hem till sina föräldrar kan han visa upp ett litet blåmärke som resultat av lärarinnans hantering. Dessa vårdnadshavare kan naturligtvis inte i sin vildaste fantasi tro att Kalle gjort något fel och dumt. Nästa dag stiger de in på rektorsexpeditionen. De framför sina klagomål över den vidrigt förnedrande hanteringen av deras son. Lärarinnan kallas in, hon försöker förgäves ge sin version av det inträffade, utan gehör. Resultatet blir avstängning i avvaktan på polisutredning.

Nu säger ni: ”Äsch. Du överdriver. Så här kan det väl inte gå till?” Det kan ni ge er den på att det kan. Inte överallt och alltid, dessbättre, men det är illa nog att det förekommer. En enda människa, som har en sådan vardag, är en för mycket. Dessutom är mörkertalet förmodligen högt. Lärarkåren har naturligtvis också lite yrkesstolthet och ingen vill tillstå att de har bekymmer. ”Det går så bra, såååå.” Går det inte så bra så är det ofta meningslöst att klaga. Skolledningen lyssnar oftast inte, för de vill också, utåt, visa en fasad, fri från problem. Bättre att sopa undan. Det börjar bli tjockt under mattorna.

Vad gör vi åt detta? Går det att komma tillrätta med missförhållandena? Naturligtvis.

Skolan och lärarna måste återta makten. Auktoritet skall inte längre vara ett fult ord.

Man skulle kunna spetsa till det och påstå att det krävs ungefär samma metodik när man fostrar en ung människa som när man hanterar en hundvalp. En valp som fostras med konsekvens och erforderligt, bestämt handlag blir en trygg, lugn och harmonisk jycke. Den vet vad som gäller och trivs med bestämda regler. Det gör även ungdomar när det kommer till kritan, men budskapet får inte skifta beroende på vem som är budbärare. Ingen har någonsin farit illa av att ett sunt och konsekvent regelverk. (OBS! Vi pratar inte om ”stryk”. Det fungerar varken på folk eller fä.)

Nu hör jag spridda protester. ”Sitter tokfaen och sätter likhetstecken mellan hundar och människor?” Inte alls. Men just här handlar det om samma mekanismer. Baserat på lite sunt bondförstånd.

Om man nämner ”ordning och reda” blir man idiotförklarad, och de som förläst sig på psykologiska och pedagogiska skrifter ler lite överlägset: ”Där har vi en anhängare av ’rottingmajor’ Björklund.”

Det är möjligt att man i avsaknad av djupstudier i pedagogikens och psykologins outgrundliga irrgångar får räkna sig till amatörernas skrå. Vi tar oss dock friheten att förfäkta eget innehav av ett visst bondförnuft. Skolan av idag har bevisligen inte fungerat speciellt bra och att pröva lite nygamla djärva grepp kanske kunde vara en framkomlig väg.

Vi ställer avslutningsvis några enkla frågor: Det går att svara, ja eller nej.

– Främjar det inlärningsprocessen om eleverna får springa omkring och leva rövare under lektionstid utan att ta notis om läraren?

– Kränker man lille Kalles integritet om han inte får sitta med fötterna på bänken och sin bakvända basebollkeps på, inomhus?

– Är det skadligt för elevernas kreativitet och utveckling till frimodiga, självständiga individer om de förhindras att sitta och skrika ”Hordjävel” till sin lärarinna?

– Är ovanstående beteende bra för lärarinnans självkänsla?

– Gynnar det inlärningen om man hela lektionen ägnar sig åt att messa till kompisar?

– Skulle någon elev komma till skada om man försökte återinföra lite ”Hyfs och ordning?”

Det kan räcka så. Om du svarat nej på samtliga frågor anser vi att du besitter så gott förstånd att du utan vidare kan anhålla om medlemskap i vår politiska sammanslutning: ”Grön AnSamling” (GAS).

Om du inte svarar nej rakt igenom är du välkommen ändå, för då behöver du uppenbarligen någon som visar vägen, mot bättre vetande.

Rösta på Grön AnSamling. För en nygammal, bättre GAS-bildning.

oktober 27, 2013 at 3:04 e m Lämna en kommentar

Valmanifestet: Arbeta för ett utträde ur EU, stoppa hetsjakten på rökare, återinför rökning på krogen

valfläskI dag skall vi vara lite rationella. Vi avhandlar ovanstående rubriker i ett svep, eftersom de har koppling till varandra.

Först EU. Den ursprungliga idén med denna sammanslutning var säkerligen god. Ett fredsbevarande projekt sprunget ur ”Kol och stålunionen”. Så borde det ha förblivit. I stället har vi fått en överhöghet som gräver och petar i små skitsaker på ett mer än skrattretande sätt. Inget är för smått och tramsigt för att man skall låta bli att lägga sig i. Det senaste exemplet är förslaget att förbjuda lakritspipor. Där har vi nivån. Samma sak med snuset. Nu ordnade det till slut upp sig med såväl piporna som snuset och det är bra, men det är skandal att välbetalda EU-tjänstemän, förmodar jag, skall slösa penningar på att hantera sådana frågor.

Nej kära EU. Ägna er åt att bevara freden, men håll fingrarna borta från petitesser som endast rikets invånare har med att göra. Vi skall syna EU i sömmarna vid senare tillfälle, men lakritspiporna för oss in på dagens ämne: Tobak.

”Till flydda tider återgår min tanke än så gärna” myntade en gång Runeberg. Ja, så är det. Med stigande ålder är det trevligt att se tillbaka på ex. barn- och ungdomen. Det mesta är trevliga minnen. Det motsatta har man dessbättre till större delen glömt.

Vi minns dock bl.a. bilresor, där det mestadels satt en man vid ratten. Det var den tid innan ”könskvotering”, där den mest lämpade utförde uppdraget. Mannen i fråga, inte bara körde på ett förtjänstfullt sätt, han rökte också. Vi barn satt bak i bilen och kunde ibland i dimman, mellan hostattackerna, se en del av landskapet vi färdades i. Så var det och ingen kom på iden att detta kanske inte var så trevligt och nyttigt.

Inne i vardagsrummet låg röken tät när far i huset, tillsammans med övriga familjen, begapade den nyinköpta TV. En sak är säkert.  Det skulle aldrig fallit mor i huset in att be husets härskare att ställa sig under köksfläkten och röka. Så gick det till och ingen ifrågasatte.

Jag måste tyvärr tillstå att allt inte var bättre förr. Något som dock alltid varit bra är vårt svenska uttryck ”lagom”.

Detta ”lagom” kom inte till pass när forna tiders tobaksbruk skulle ersättas med andra, modernare vanor. Låt oss titta på den nikotinistiska vardagen, år 2013.

Det är fortfarande lagligt att sälja tobaksvaror. I livsmedelsbutiker, kiosker och i ett minder antal, utdöende specialbutiker. Varan som säljs är försedd mad varningstext av sådant format att köparen knappt ser vilket märke han köpt. Det enda han får information om är att han kommer att dö i någon plågsam sjukdom.

Hur ser vardagen ut för en stackars rökare nådens år 2013? På många arbetsplatser råder totalförbud så den som vill ha sig ett bloss får hasta iväg någon kilometer på middagsrasten eller hålla sig till dess att man är hemma. Jobbar man i vården så måste den kilometerlånga vandringen kompletteras med byte av kläder. Inte för att dessa blivit svettiga av språngmarschen utan för att de luktar rök. Rök som kan besvära känsliga patientnäsor. En fundering: Var fanns dessa extremt överkänsliga personer på 60-talet, när röken låg tät även inne i byggnaderna?

Krogar och restauranger skall vara rökfria. ”Medpassagerare” och personal skall slippa passiv rökning. Det är väl bra, men problemet går att lösa på annat sätt än att ta ifrån gästen en stunds njutning av en cigarett, eller hellre cigarr, efter kaffet. Det fanns krogar i större städer vars affärsidé byggde på konsumtion av en god cigarr i kombination med mat och dryck. Dessa har nu fått slå igen.

Lösningen är mycket enkel och stavas ”ventilationssystem”. I dag när vi kan skicka farkoster till månen och mars (Gud vet varför) borde det vara mindre än en skitsak att installera ventilationssystem som rensar bort röken för de som inte vill bli utsatta. Med det systemet skulle den meditativa cigarrkonsumenten eller piprökaren kunna åtnjuta lite livskvalitet på krogen utan att bli påhoppade och ifrågasatta.

Obs. Vi röker inte själva så ingen kan beskylla oss för att tala i egen sak. Vi drivs bara av vårt rättspatos och ett visst medlidande med en utsatt befolkningsgrupp. Men vi funderar på att börja igen, som en protest mot en osund och orättvis klappjakt på hedervärda medborgare.

Röstar du på Grön AnSamling (GAS) så hjälper du till att stoppa den skamliga hetsjakten på en utsatt minoritet. Med GAS, för rökare. Ute, inne, överallt!

PS.

Ingen kan påstå annat än att GAS åsikter börjar få en oerhörd genomslagskraft. Knappt hade bläcket från vårt förra inlägg om friskolor hunnit torka, förrän Skolinspektionen känner sig manade att lägga ner en tveksam friskola. Vi förutspådde en snabb självsanering av tvivelaktiga lärosäten och nu hastar Skolinspektionen till vår hjälp och lägger ner ”Praktiska Gymnasiet” i Tumba med omedelbar verkan.

Vi är övertygade om att fler lär följa. Därför avvaktar vi med vidare kommentarer. VI följer med spänning ut-, alternativt avvecklingen av en skola i grannskapet, där en huvudman med tveksam målsättning, hanterat en gammal förnämlig skola på ett egendomligt sätt. Vi avvaktar med spänning alla infall, och det slutliga utfallet.

DS.

oktober 19, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Valmanifestet: Förbud mot ”privata trafikpoliser”

valfläskDenna punkt kommer en bit ner på manifestlistan men som tidigare meddelats har detta inget med rangordningen att göra. Vi tar denna punkt idag för vi vill göra det lite lätt för oss. Vi hänvisar helt enkelt till Edvin Flåströms blogg där han på ett utmärkt sätt redogör för svensk trafikkultur eller snarare brist på sådan.

När GAS kommer till makten skall alla idioter som tutar, blinkar, svär och domderar och ger sina medtrafikanter fingret, om de av misstag råkat bete sig fel, lagföras och straffskalan skall bestämmas efter vilken typ av fordon de färdas i. Mercedes, Audi, BMW ger höga bötesbelopp medan en rostig Volvo slipper lindrigare undan.

En positiv bieffekt är att polisen får en uppgift som de sannolikt klarar av.

Vi skall i förbigående ägna Edvin Flåström lite uppmärksamhet. Edvin är en vaken yngling och hans inlägg är oftast läsvärda och underhållande. Han har rätt i det mesta med ett undantag: Miljöfrågor. Alla larmrapporter om ex. klimatförändring är enligt Edvin ett verk av konspiratoriskt begåvade personer från WWF, Naturskyddsföreningen, Greenpeace m.fl. Jag är ingen vän av förgrundsgestalterna i div. natur och miljöorganisationer. De är ofta enögda och har en enastående förmåga att trampa omgivningen på tårna. Jag skulle kunna tänka mig att stödja Naturskyddsföreningen om de hade en annan framtoning i jaktliga frågor och annat folk i ledningen. Så långt är vi nog överens, Edvin.

En liten fundering: Vem har mest ekonomiska muskler att driva en tes som gynnar de egna intressena? Multinationella giganter inom oljeindustrin, kemikaliefabrikanter, etc. eller representanter för ”Miljörörelsen”?  Det finns säkert en och annan klimatprofet som skaffar sitt levebröd genom att åka kring och föreläsa om stigande havsnivåer och smältande glaciärer. Men det är betydligt fler som skor sig på att olja, kemikalier, kraftindustri får flöda och rulla på som vanligt.

Jag hoppas innerligt att du har rätt. Men jag tror tyvärr att du har fel.

Vi på bloggen har svårt att tro att man under bråkdelen av en sekund, sett i ett perspektiv som speglar jordens utveckling, kan förbränna alla fossila bränsle som tagit årmillioner att ”skapa”, utan negativa konsekvenser för vår planet.

Det finns många djävligt jobbiga ”miljönissar”. Det råder ingen tvekan om det. Det kan gälla allt från vargar, skarvar till fästingar. Men. Vi på bloggen är så ödmjuka att vi kan konstatera att en del faktiskt hade rätt. Ett exempel: Rachel Carson skrev på 60-talet en bok som hette ”Tyst Vår” och som pekade på bekymret med bl.a. DDT i naturen. ”Jävla miljöfjant” sa alla som ville fortsätta att pudra rapsen med DDT eller beta sitt utsäde med metylkvicksilver. Det blev stopp för detta och tur var det. Annars hade vi nog haft just en ”Tyst vår”. Det är ingen som ifrågasätter dessa förbud idag. Då lät det annorlunda. Carson blev stämplad som hysterisk: ”Om vi skulle följa fröken Carsons läror skulle vi återvända till medeltiden och insekter, sjukdomar och ohyra skulle åter ärva landet.” Vem sade så någon gång på 60-talet? Robert White Stevens, talesman för kemiindustrin i USA.

Under samma epok sprutades icke önskvärt lövuppslag på hyggena med Hormoslyr. Vi behöver inte redogöra närmare. Alla vet hur det gick.

Ozonhålet var en skrämmande hot för ett antal år sedan: Freon gavs skulden och hade det nog också. Freonerna förbjöds och nu kan man nog skönja en ljusning när det gäller ozonhålet.

Under 70- och 80-talet duggade larmrapporterna tätt om skogens sviktande hälsa på grund av försurning. Kronutglesning, försämrad vitalitet och i värsta fall döda träd var nog inget påhitt från miljörörelsen. Inte heller fisk och kräftor som tog stryk i försurade sjöar.

Än en gång. Jag hoppas du har rätt och att alla larmrapporter angående klimatförändring bara är hjärnspöken hos forskare och miljöaktivister. Om inte. Tänk om du har fel? Konsekvenserna är så hisnande att det enda rimliga är att försiktighetsprincipen bör gälla. Insatsen är för hög för gambling.

Ha det bra Edvin, och fortsätt ditt förtjänstfulla bloggande, hälsar Bo von Bloghster.

september 27, 2013 at 6:00 e m 3 kommentarer

Valmanifestet: Motarbeta enfaldig jämlikhetssträvan i hushållsarbetet

valfläskÄntligen. Säsongens första frost har tonat bilrutan. Det är alltid lika härligt att känna svalkan mot fingertopparna när rutan skall skrapas, med den skrapa som aldrig finns tillgänglig. Men det går bra med en tändsticksask eller plastmugg också.

Slutet av september och mindre än ett år till nästa val. Det har varit mycket annat nu så det är hög tid att fortsätta redovisningen av vårt valmanifest. Vi anser väl, i och för sig, att valsegern redan är i hamn, men vi känner ett behov av att presentera manifestet i sin helhet för väljarna.

Vid presentationen av stolparna i GAS valmanifest poängterade vi att dessa presenterades utan rangordning efter politisk vikt. Naturligtvis väger olika delar mer eller mindre tungt, och en av de allra tyngsta som GAS skall lägga stor möda på att vrida rätt är det som faller under rubriken ovan.

Människor har olika förutsättningar beroende på medfödda och förvärvade gåvor. Här spelar könet en inte oväsentlig roll. Oavsett vad högröstade feminister och vilsegångna genuspedagoger förfäktar, är det skillnad på hon och han. Med könet följer också fallenhet för verksamhet av skilda slag.

Jag bevittnade för några år sedan ett TV-program där en forskare redogjorde för resultatet av studier hos något naturfolk som aldrig sett ett uns av civilisation, än mindre hamnat i klorna på någon genusekvillibrist. Studier av små, oförstörda barn, visade att gossarna ganska tidigt ägnade sig åt lekar som ex. att kasta sten och brottning. De lika opåverkade flickebarnen ägnade sig åt lekar präglade av vårdbeteende. Observerade att det handlade om så små individer att de ännu inte förstod att det var pappa som var ute och jagade och att mamma skötte sysslorna i hyddan.

Vart vill vi komma med detta? Naturligtvis till den enkla och oantastliga slutsatsen att vi har olika förutsättningar beroende på kön. Därav följer den kristallklara konklusionen att den som är mest lämpad skall göra den uppgift som faller sig naturligt att ta på sin lott.

Vi tänker oss en barnfamilj i en mindre ort på landet. Man, hustru, tre mindre barn, egen villa, bil, hund och en katt som sällan är hemma. Bägge föräldrarna förvärvsarbetar. Villan värms upp genom vedeldning och hunden, en stövare, motioneras lämpligen genom jaktutövning.

Låt oss titta lite närmre på de sysslor som skall utföras för att hemmet skall fungera.

Kvinnor ogillar att frysa. Det skall vara varmt och gott när termometern hasar neråt och nordan tjuter. För att en vedpanna skall fungera krävs det ved. Vem skall lämpligen hantera denna? Naturligtvis mannen i kraft av sin fysiska styrka. Varför skall en späd liten kvinna tampas med motorsåg och vedklampar? Jag har sett prov på denna styggelse. En övning som skulle fått en rullstolsbunden, åldrig mansperson att se flink och rask ut vid en jämförelse.

Även en proper och renlig familj genererar en del smutstvätt. På den gamla goda tiden, som i det här fallet kanske inte var så god, låg kvinnorna vid någon klappbrygga och slet ont. I dag trycker man på en knapp, sätter sig tillrätta i fåtöljen med en ask praliner inom räckhåll och Svensk Damtidning i synfältet och inväntar att tvättmaskinen skall ha gjort sitt. Detta är inget att orda om jämfört med slitet med vinterveden. Sedan skall visserligen tvätten torkas och vikas ihop vilket innebär en mindre arbetsinsats. Detta arbete skulle reduceras märkbart om man agerade rimligt rationellt. Så är tyvärr inte fallet.

På en tvättlina, full med klädnypor, skall tvätten placeras. Först skall nyporna flyttas, plaggen skall plockas upp ur en korg på marken och sedan skall klädnypan återplaceras. Tacka tusan för att det tar tid och upplevs som jobbigt.

En normalbegåvad mansperson gör naturligtvis så här: Tvättlinan är ren från klädnypor. Tvätten ligger i en korg placerad på en vagn i bekväm arbetshöjd. Klädknäppena förvaras i en påse eller korg som står på vagnen eller bärs i en rem runt livet. Denna tvätt kommer på plats på halva den tid som det tar med den kvinnliga metoden. Jag utmanar härmed alla och envar på en duell som bara kan sluta på ett sätt. Nu säger naturligtvis någon. ”Ja men sköt tvätten då, du som är så duktig.” Visst skulle jag kunna göra det men det finns något som heter rättvis arbetsfördelning. Jag har veden att hantera och så skall hunden rastas. Vad är det för vits med att hustrun skall skala runt på byvägarna med jycken i koppel och en bajspåse i handen när hunden kan få så mycket bättre motion genom att jag motvilligt kravlar mig ur bingen i morgonväkten, hakar ner bössan och tar en tur till skogen. Hunden trivs och med lite tur kan hustrun till helgen få laga till ”Tells hargryta”.

Städning är ett speciellt kapitel. Inte särskilt arbetsamt, om än en smula monotont. Jag skulle mycket väl tänka mig att byta veden mot städning om det inte vore för ett rent kriminellt förnedrande inslaget i renhållningsarbetet.  ”Visst, lilla gumman. Jag kan städa köket idag”. Dammsugaren tjuter. Disken plockas i och ur diskmaskinen. Golvet svabbas och slutligen sjunker man ner i fåtöljen, med en kall pilsner som belöning, efter väl förrättat värv. Då. En iskall blick sveper över köket och sen drar det igång. Dammsugaren tjuter på nytt. Disktrasan virvlar över diskbänken som nyss fått sig en samvetsgrann polering. På glasen hittas obefintliga tumavtryck som skall putsas bort, osv. Kort sagt. Hon gör om allt. Det är förnedrande och fullständigt onödigt. Varför bjuda till när inget duger?

Det finns hur mycket som helst att orda om, och för den delen också förändra och förbättra. Kvinnor är i vissa stycken rent sjukligt orationella. Man hasar på i gamla invanda spår utan att lyfta blicken och fundera. ”Hur kan jag göra detta bättre och enklare?”

Vilken normalbegåvad mansperson skulle lägga en kritvit matta på golvet i köket?  Tacka faen för att det behöver tvättas. En grå-svart camouflagemönstrad matta skulle reducera behovet av tvätt med 90%.

Hur många män skulle köpa vita kalsonger och strumpor? Nej, vi väljer leopardmönstrad bomull. Inte bara för att likna Tarzan. Vi vill ha en kulör som är lite resistent.

Varför skall det städas en hel vecka innan det kommer ett gäng goda vänner på besök? Dessa struntar högaktningsfullt i om det finns någon dammtuss på toaletten bara de får en bit mat med passande dryck. För en festfixande man kommer drickat i första hand. Inte städningen

Listan kan göras hur lång som helst. Det skall vi inte göra. Däremot kan vi lova att det vid GAS makttillträde skall tas krafttag mot osund jämlikhetssträvan i hem och hushåll. Den som är bäst lämpad skall göra det aktuella arbetet.

Vi påstår visserligen att mannen i de flesta fall, i kraft av sin rationella läggning, är mest lämpad för det mesta, men det finns något som heter: Rättvisa. Hemarbetet skall delas lika. Inte som det är nu med stark slagsida mot det maskulina hållet.

Rösta på Grön AnSamling. Vi vill bekämpa orättvisor och stärka mannens ställning i hemmet.

september 26, 2013 at 8:51 e m 2 kommentarer

Valmanifestet: Skatt och bidrag

valfläskVi fortsätter vår redovisning av manifestet, samtidigt som vi med berättigad stolthet presenterar partiets logga som skall följa oss i valkampen.

Vi utlovade lägre skatt och ökade bidrag för alla. Läsare med insikt i politik och inte minst matematik undrar kanske: Hur går detta ihop? Var skall pengarna tas? Hur många röster genererar detta?

Detta är en röstgenerator av gigantiska mått. Vi har räknat lite översiktligt, i underkant, och kommit fram till att ett antal miljoner sympatisörer är en rimlig siffra. Vår idé och kalkyl ser ut så här: Alla skall få lägre skatt. Pensionärer och andra låginkomsttagare skall bli helt befriade. Inte en krona skall fråntagas dessa sämre bemedlade. Medel -och viss del av lägre höginkomsttagare skall också få en sänkning. Inte så stor men tillräckligt för att hålla dem på gott humör. Alla multinationella storföretag och andra med stor lönsamhet skall också betala mindre i skatt. Lite mindre än de borde. Detta gäller i synnerhet div. näringslivstoppar och andra i ledande positioner som förhandlat till sig astronomiska avgångsvederlag. I stället för rimliga 99% skall man bara behöva betala 95% i skatt. 5% på, låt oss säga 300 miljoner i avgångsersättning räcker gott som plåster på såren till någon som i vissa fall varit så oduglig att han fått sparken. Nu undrar vän av ordning: ”Är inte det här lite bolsjevistiska tankegångar?”  Det är möjligt, men vi är, som tidigare påpekats, inte främmande för att plocka idéer från annat håll. Även från (V) i nödfall. Nu när de tagit visst avstånd från gamla tveksamma förgrundsgestalter framstår de som hyggligt rumsrena. Vi tänker här inte bara på Lars Orly, utan också på de despoter som tidigare fördunklade tillvaron för milliontals öststatsmedborgare, men som trots detta hyllades av vänstersympatisörer här i riket.

Hur var det då med bidragen? Alla bidrag skall öka. Barnbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag etc. Detta gäller pensionärer och andra låginkomsttagare. Löfte om barnbidrag till pensionärer kan locka till ökad fysisk aktivitet, vilket gynnar folkhälsan.

Ökade bidrag för höginkomsttagare består i att de i högre grad bidrar till stadskassan genom smyghöjning av skatt på diverse varor som tilltalar de bättre bemedlade. Någon 50 lapp på en vinpava. Att en hela maltwhisky blir någon hundring dyrare är inget som förmögna storkonsumenter märker. Feta cigarrer kan röna samma öde.

Räknar vi krasst på detta så blir resultatet med stor säkerhet en väljarsuccé. 1,7 miljoner ålderspensionärer plus någon halvmiljon sjuk- och förtidspensionärer kommer att rösta på oss. Ett antal hundra tusen låginkomsttagare likaså. Vi kalkylerar lite lågt med 3 miljoner väljare. Redan nu, efter bara två punkter i vårt manifest, har vi skrapat ihop 3,3 miljoner sympatisörer. Mot detta skall ställas ett fåtal näringslivsmagnater och avgångsvederlagstagare som blir förbannade och inte kommer att stödja ”Grön Ansamling”. Det struntar vi i. Vi bryr oss heller inte om hot om att de flyttar utomlands om deras orimliga krav inte tillgodoses. Jag tror vi påtalat detta tidigare. Bara åk. Det är ingen som vill ha dem. De är snart tillbaka.

Gör som Sveriges alla pensionärer. Rösta på GAS! Framtiden är vår, även om den ligger bakom en del av oss.

augusti 28, 2013 at 10:56 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juni 2021
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se