Posts tagged ‘varg’

Vildsvin och varg

I veckan som kommer har div. organisationer (LRF, Jägareförbundet m.fl.) inbjudit till möte och diskussion om rubrikens två omtvistade invånare i vår Herres hage. För att ni, som inte har möjlighet att åka till ett samhälle, västerut, för att på plats ta del av olika stånd- och synpunkter har vi bett Alvarlige Alvar att redan nu berätta vad som kommer att ske. Alvar har, även han, bloggens unika förmåga att förutse vad som kommer att hända och sägas. Ordet till Alvar.

”På måndag står vargen på dagordningen.

Vi tar en titt på mötets porträttgalleri.

På ett antal stolar huserar ”Åsa-Nisse maffian”. Manhaftiga representanter, med reklamkepsarna på inomhus, som torgför budskapet ”det bara är att skjuta de djävlarna”. Denna åsikt framförs inte av representanter på talarlistan, utan lite lagom högt från bänkraderna, så att alla hör vad som sägs, men ändå inte.

Några stolar ockuperas av män och kvinnor, mest kvinnor, i hemstickade färgglada kläder, alternativt ”Fjällräven-jackor”. Dessa, enligt egen utsago, enda äkta naturvännerna, predikar hur oerhört viktig vargen är för ett fungerande ekosystem.

Sedan har vi ”inavelsrepresentanterna” som mässar om att det krävs en stor mängd vargindivider för att säkerställa en gynnsam bevarandestatus. Allt under tre tusen individer är vanskligt för vargens överlevnad på sikt. Påstår man.

Representanter för jägarintressen kommer att påtala vilket bekymmer vargen utgör för jakten, främst då jakt med drivande och ställande hundar. Man kommer också att påtala att det är dålig ekonomi att omvandla förstklassigt, ekologiskt kött till vargspillning.

Nu kommer den färggranna skaran att förklara för jägarna att det är deras eget fel om hundarna blir ”varg-mat om man är så dum att man släpper hundarna lösa i skogen”. Rekommendationen att ”Jaga med hunden i band” kommer att vädras, liksom en förkastelsedom över konsumtion av kött. Det finns så mycket goda och nyttiga grönsaker.

Djurägare som fått fä-kräk och får rivna kommer att vittna om det trauma som ett vargangrepp innebär. Det handlar inte bara om ekonomi, utan också om lidande för djuren, och för ägaren, som trots att han en gång, med berått mod skall skicka dem till slakt, är fäst vid sina djur och vill dem väl.

Här tar myndighetsgardet till orda och förklarar hur en enkel och elegant lösning ser ut: Rovdjurssäkra stängsel. Kostnaden för storskalig stängsling och påverkan på det rörliga friluftslivet kommer bara att få svävande svar och man kommer att hänvisa till pågående utredningar.

En och annan sansad åhörare kommer att påminna om att Sverige som nation förbundit sig att se till att det inom landets gränser ryms en livskraftig vargstam. Rätt eller fel kan diskuteras, men så är det. Dessa talare kommer också att plädera för ett begränsat antal revir, lokaliserade till glesbefolkade områden där de få kvarvarande bosättarna, kompenseras fullt ut för skador på tamdjur och försämrad livskvalitet ex. form av försämrad jakt. De fåtaliga individer som biter sig fast i ”ödebygden” gör det oftast på grund av möjligheten till jakt under fria former i väg-fattigt land. Nu när vargen tar deras hundar och vilt, ser många det som meningslöst att stanna kvar. Ännu en liten by avfolkas. Helt i onödan.

Diskussionens vågor kommer att gå höga och mötet upplöses så småningom utan att man är speciellt överens. Det sista som hörs är det utomparlamentariska gänget, som på väg till sina bilar, än en gång, lite lagom högt skroderar: ”Nu skall vi hem och ladda pojkar. Jävlar vilken salva vargfaen skall få om han sticker hit sitt fula tryne.”

Vi tackar Alvar för detta. Nästa gång handlar det om vildsvinet. Eller snarare vildsvinen. De är fler än ett.

november 10, 2013 at 9:46 e m 4 kommentarer

”Va va det jag sa?” – Del 2

GK-bloggens unika förmåga att se in i framtiden manifesteras gång på gång, i och med att våra spådomar slår in. Därför skall vi skyndsamt fortsätta vår redovisning över vad som kommer att ske så det inte blir för sent att säga: ”Vad va det jag sa?”

Sist berörde vi vargen, och förutsägelse nr.2, gäller också djur: Vilt, och i synnerhet älgen. Här rasar en nästan lika infekterad debatt som när det gäller vargen. Jag träffade för ett tag sedan en skogstjänsteman, anställd på ett större företag som börjar på S. Han yttrade följande: ”Älgen borde utrotas. Hoppas vi får en massa varg som äter upp allihop.” Detta är snudd på tjänstefel.

Vi förutsätter att läsarna vet att ett bekymmer med älgen är betesskador på framför allt tallföryngringar. Vi negligerar inte dessa. Det kan ibland handla om stora skador, framför allt i områden med vandringsälg.

En markägare vill ha avkastning från sin egendom. Skog, åker, sjö, å eller vad det nu handlar om. Men, man kan kanske tycka att han kan strunta i vad det är som genererar pengar. Virke, jaktarrende, naturupplevelser. Egalt vilket. Bara pengarna flyter in.

Redan nu byter skogsfastigheter ägare, där kapitalstarka köparna betalat stora belopp bara för jakten och/eller glädjen att äga egendom. Man struntar kanske inte helt i avkastningen i form av virke men man hugger ex. inte bort ett bra älgpass. Jakten är viktigast. Vi diskuterar inte om det är bra eller dåligt. Denna handel kommer att öka, till dess att myndigheterna graderar upp förvärvstillståndskraven. Och det gör de förmodligen inte. Dumt nog.

Vi sticker ut med hakan igen: Detta påstående kommer att ta lite längre tid på sig att bli en sanning, men den tid kommer då avkastning från annat än virkesproduktion kommer att vara nästan lika betydelsefull som skogsråvaran. Betydelsefull i den meningen att det genererar pengar till markägaren. Den nationalekonomiska sidan är en helt annan femma.

Detta förutsätter bl.a. en sak. Allemansrätten måste justeras. Inte så att medborgarna skall hindras från att plocka svamp och bär utan det handlar om att förbjuda utomstående att slå mynt av naturupplevelser som arrangeras på annans mark. Det skall markägaren själv göra. Det kanske inte i dagsläget handlar om astronomiska belopp men ju mer urbaniseringen griper kring sig, desto mer kommer naturupplevelser att efterfrågas. De skall vi själva ta betalt för. Inte Danska och Tyska aktörer.

Fortfarande kommer jakt och fiske att vara viktigast. Men vi skall se till att det finns något att jaga och fiska. Det gör vi inte genom osund avskjutning, viltfientligt jord- och skogsbruk eller förstörda fiskevatten.

Om vi lever och har hälsan, kommer vi om ett antal år, än en gång, lite självgoda och nöjda, stå där och skrocka: ”Vad va det jag sa!”

november 4, 2013 at 10:05 e m 1 kommentar

Gammal ”Termometer”

Vid förra lördagens genomläsning av förr-förra veckans ”Termometern” gjorde vi några noteringar som bör kommenteras.

I sin krönika konstaterade allas vår Eva Bergfast-Andersson, att nyhetstorkan är svår nu på sommaren. Det behöver den inte vara om man tar tillvara vad som bjuds.

Det har i GK bildats ett nytt parti, som alla vid det här laget inser kommer att blåsa de andra partierna av banan. En politisk sensation av extraordinärt mått. Har detta uppmärksammats i ”Termometern”? Nix. Inte en rad.  Detta är inget mindre än en skandal. Än mer skandalöst blir det i skenet av att Grön AnSamling (GAS) uppmärksammats på högsta politiska nivå. Tillförlitliga källor gör gällande att Barack Obama i förtroliga samtal med statsminister Reinfeldt yttrat: ”The whole world needs GAS. Now, and also in the future“. Sades det något om “The People party” eller “The Christian party”? Inte ett ljud.

Nej. Rappa på nu och kom till skott. Vi har redan en lång radda av tidningar som köar för audiens. Norran, Södran, Östran och Västran står i kö och intresse har visats från andra delar av landet. Vi har t.ex. lovat att ”Nerikes Enahanda” skall få komma och vi har även, efter viss tvekan, godkänt ”Norrskens-flamman”. Vi erkänner att vi inte riktigt vet vad det handlar om för organ men av namnet att döma är det väl rimligen något av, eller med, Norrländska fruntimmer.

I samma nummer hittade vi ett inlägg av Marcus Svensson som gjorde oss riktigt förbannade: Det skrivna hade rubriken: ”Vargen är ett politiskt djur” och det som gjorde oss förbannade var att vi inte hade skrivit det själva. MS redogör mycket klarsynt för de mekanismer som styr åsikterna om vargen.

Ett inlägg i måndagstidningen 26/8, undertecknat av tunga centernamn, Anders Åkesson och Bodil Wahlgren gjorde oss nyfikna. Rubriken var ”Vi måste värna om svenskt lantbruk”. Välskrivet och i sak korrekt. Tror vi. Duon skriver på ett ställe: ”Vi vill införa en ko-peng. För oss är det viktigt att vi använder EU:s jordbruksstöd effektivt: Stöd skall gå till riktiga bönder och inte till golfbanor”. Det är nog i sak riktigt. Men. Går stöd verkligen till golfbanor? Det var oss obekant. Vi trodde det var ko-peng till bönderna och inte en kopek till golfen, som gällde. Vi ser fram emot ett klarläggande.

F.ö. noterar vi att volymen på ”Termometern” varierar i hög grad. På måndagarna är den så tunn att man misstänker att tidningsbudet tappat bort hälften. På lördagar är förhållandet det motsatta. Nåväl. Det är inte kvantitet som gäller, utan kvalitet.

Därför: Visa kvalitet genom ett reportage om århundradets största politiska skräll: GAS intåg på den politiska arenan.

september 15, 2013 at 8:08 e m 1 kommentar

”Va va det jag sa?”

Att vara efterklok är ingen större konst. Det klara de flesta. Att vara ”förklok” är aningen svårare. Att kunna förutse skeenden och händelser är få förunnat.

En del är så korkade att de tror på diverse spågummor och liknande. Bedragare som lurar i folk att de kan se in i framtiden och tala om var tappade ringar finns, eller vad som hänt bortsprungna hundar. Någon enstaka gång gör slumpen att Saida och co har rätt. Detta blir omtalat. De 99 % av fallen där hon har fel är det ingen som noterar.

Jag känner en man vars tax försvann.  Av ren nyfikenhet ringer han Saida för att efterhöra var hunden kunde tänkas finnas. Saida svarar inte själv. Hon påstods vara bortrest, men taxägaren får framföra sitt ärende och lämnar adress och telefonnummer. Vad gör Saida nu? Jo hon kan, med vetskap om vistelseort, på kartan se att det går en större trafikerad väg i närheten, samt en å, inte heller så avlägsen. Vad har oftast hänt drivande taxar som försvinner? Jo antingen drunknar de eller blir ihjälkörda. (Numera riskerar de också att bli vargmat eller hamna i någon vildsvinskäft.)

Saida ringer upp, och under fingerad vånda värker hon fram något i den här stilen: ”Jag ser ett långt rakt band. Jag vet inte säkert men det kan vara en större väg. Jag ser också något silvrigt glittrande. Kanske en större bäck eller å.” Om nu hundägaren letar utefter vägen eller stränderna så är det inte uteslutet att han hittar sin hund drunknad eller överkörd. (Detta var innan hundarna rände runt med pejlhalsband. Detta djävulens påfund som Allvarlige Alvar skall få kommentera vid tillfälle. En funktion är dock bra. Man hittar sin döda hund.)

”Tänk va fantastiskt. Saida visste var min hund var!” Bullshit!

Nu kom vi lite vid sidan av ämnet.  Vi ville egentligen framhäva en av GK-bloggens starka sidor: Förmågan att förutse vad som skall hända och ske. Vi har inga övernaturliga gåvor utan bara ett sunt bondförnuft att luta oss mot. Det räcker långt och vi får i stort sett alltid rätt. Några exempel: När Luen med ”Fansådumt” skulle etablera sig söderut roade vi oss med att slå vad med ett stort antal personer. Vi påstod att det skulle skita sig medan ”motståndarna” var så blåögda att de satsade en hela Malt-whiskey på motsatt händelseförlopp. Samma sak med ”Häxparken”. Att få rätt där var lika enkelt som en straffspark från 2 meter, utan målvakt.

Nu skall vi sticka ut hakan och berätta vad som kommer att ske i ett antal kontroversiella frågor. Vi slår inte vad om någon Whiskey nu, för överkonsumtion går illa åt vår lever.

Första förutsägelsen: Debatten om vargens vara, eller inte vara rasar i riket. Från att det varit förenat med näst intill dödsstraff att bara titta lite elakt på en varg så ges det numera möjlighet att skydda sin egendom, får, hundar etc. Detta är högst rimligt. Men jägare och djurägare är fortsatt oroliga, vilket är förståeligt. Lugn. Det ordnar sig på sikt.

Vargpopulationen är nu så pass stor att tillväxten accelererar ganska så raskt till nivåer som blir minst sagt obekväma. Detta om inte politiker och myndigheter tänker om.

Vi påstår: Inom en icke avlägsen framtid, 3-5 år, har problemen blivit så stora att de flesta av vargens tillskyndare kommer att be, ja kräva, att jägarna skall ta sitt ansvar och skjuta vargar. Ungefär som när personer, som tidigare utmålat rådjursjägare som blodtörstiga barbarer, ropar på avskjutning om ”lilla Bambi” stulit någon tulpanknopp i deras trädgård. En god vän och före detta arbetskamrat yttrade de tänkvärda orden: ”Vänta tills att vargen etablerat sig innanför tullarna och små söta Chihuahuaor sticker ut som tandpetare i varggapet då blir det annat ljud i skällan.”

Det kommer det att bli. Då står vi där med klädsam självgodhet och myser: ”Va va det jag sa!”

Vidtala redan nu någon jagande god vän att lova hjälp er, när vargarna börjar bli för efterhängsna.

Vi återkommer med fler förutsägelser i andra ämnen.

PS.

Ett tillägg. Nu hade vi lite otur. Ovanstående skrevs för någon vecka sedan. Jag har tidigare erkänt att bloggen behöver teknisk support för att få det skrivna ut i ”etern”. Supporten har varit bortrest så därför hann framsynta politiker med Lena Ek i spetsen lägga fram ett förslag ang. rovdjursförvaltningen, som kanske gör att den ovan beskrivna populationsutvecklingen mildras. Bra Lena! Det märks att du härstammar från Hammarglo.

DS.

september 13, 2013 at 11:45 e m 1 kommentar

Vargen – Vän eller fiende?

Vi släpper idag in Alvar Alvarsson (Allvarlige Alvar) för utlovade tankar och funderingar kring en nygammal invandrare; Vargen.

Signaturen Anders skrev i en kommentar till mina funderingar beträffande Älg och Älgjakt att ”diskussionen ofta förs av extremister”. Det kan nog vara sant och det gäller i än högre grad när det handlar om vargen. Antingen är det svart eller vitt. Aldrig grått, som vargen själv. Antingen skall den utrotas eller så skall vi ha tusentals, överallt. I hela riket.

En liten tillbakablick kanske inte är fel. Ordinarie bloggbesättning brukar påtala att ”det var bättre förr”. Må vara hänt i vissa fall men livet på landet för några mansåldrar sedan var nog ingen dans på rosor. Flertalet levde av vad jorden gav, med visst tillskott från jakt och fiske. Det var en hård kamp för brödfödan och ett förlorat husdjur var ofta ett svårt avbräck. Därför förde man en skoningslös kamp mot de rovdjur som konkurrerade om det jaktbara viltet och som inte sällan försåg sig med några får eller fäkräk. Man levde också i viss mån med rädsla för eget liv och lem. I dagens debatt påtalas ofta att rädslan är grundlös eftersom ingen kommit till skada under senare tid. Det är nog riktigt men kyrkböcker från 1800-talet berättar om tragiska händelser. Berättelser som naturligtvis levt vidare. Åren 1820 -1821 angreps 31 människor varav 9 dog och 15 sårades. Dödsoffren var i flesta fall barn men även en 19-årig kvinna dödades och en yngling i 20-årsåldern skadades. Flera offer åts upp sedan de dödats. Det finns även utrikes exempel. En oljearbetare i Kanada brukade slänga ut mat till en flock vargar. Vargarna blev kanske av det skälet lite oskygga och en kväll gick en arbetare ut ensam i skogen där han stötte ihop med flocken. Han blev rädd, började att springa, föll och dödades. Att påstå att en varg aldrig utgör ett hot mot människan är nog en sanning som bör tas med en nypa salt. Risken är nog inte stor. Men den finns. Framför allt om det handlar om avvikande individer. Vi menar här vargarna.

Redan i de gamla landskapslagarna från 1200-talet stadgades det att varje bonde skulle hålla ett visst antal famnar vargnät och man var pliktiga att deltaga i ”vargskall”. Dessa vargskall fortgick långt fram i tiden. Jakten gick i korthet ut på att en drevkedja drev vargarna mot näten där det dödades med spjut eller klubbades ihjäl. En imponerande bedrift när man betänker dessa primitiva metoder jämfört med dagens vapenarsenal. Det var först på 1700-talet som skjutdon kom till användning och metoderna utvecklades. Man började också jaga vid åtel, kombinerat med stora s.k. varggårdar. Nåja, vi kan strunta i jaktmetoderna. Men jagade gjorde man. Man var så illa tvungen.

Den 10 mars 1868 sköt Bröderna Persson från Brånan den sista, eller i varje fall senaste, vargen i Kalmar län. Sedan dess har dessa delar av landet varit, i stort sett, tomma på varg fram till dessa dagar. Utan att ekosystemet kollapsat. Vargen framhålls, av dess tillskyndare, som en oerhört viktig beståndsdel i en fungerande näringsväv. Detta är en ”sanning” med avsevärd modifikation. Predatorer i toppen av näringspyramiden som ex. varg, lo, och varför inte människan, är inget ”måste” för att allt skall fungera enligt skaparens intentioner. Det är värre om man börjar rota på lägre nivåer och genom ex. miljögifter äventyrar växter och djur. Vargen klarar sig naturen utan. Klövviltet inom ett vargrevir tag tveklöst stryk, det är alla ense om. Det finns de som menar att en etablerad vargstam skulle gynna småviltet genom vargens predation på ex. räv. Det är inte bara möjligt, utan kanske också troligt.

Vi är fullt medvetna om att Sverige som nation har förbundit sig att värna om våra fyra stora rovdjur. Vi har åsikter om hur man hanterar lejon, tiger, leopard på annat håll i världen och då kan vi rimligtvis inte hävda att vargen skall utrotas här. Oavsett vad vi tycker.

Frågan gäller snarare: Hur många och var? Och vilka? En sak är fullständigt kristallklar. Den som har motsatt åsikt skall nog söka läkarhjälp. En varg skall inte bara vara vild. Han skall vara in i helvete vild! Så fort han, eller hon ser, hör eller känner vittring av en människa skall han lägga de grå benen på ryggen och dra allt vad han förmår. Då blir möte med varg visserligen sällsynta men oproblematiska för människan. En varg som är oskygg och smyger runt i samhällen och rotar i soptunnor och snappar åt sig en och annan Chihuahua kan aldrig vara genetiskt värdefull. Den skall bort omedelbart. Inte bort i form av transport hit eller dit, utan den skall förpassas till de sälla jaktmarkerna. Omgående, om det är möjligt. Onaturlig oskygghet kan vara ärftligt betingad och sådana gener skall, med omsorg om vargen, hindras från spridning.

Var skall vi ha vargen? Var vi än har ett vargrevir, så är det förenat med bekymmer av olika slag. Tamdjur blir vargmat. Vissa delar av ex. Värmland har en vargstam som tar i stort sett hela reproduktionen av älg. Det blir inga älgar över för jakt. Jakthundar faller offer. Hundar som för jägaren är lika kära som hustru och barn. Det är lätt att sitta på betryggande avstånd i någon storstadsregion och bagatellisera. ”Jägarna får väl skylla sig själva om dom inte jagar med hunden i koppel”. Där ligger nivån på kunskaperna i ämnet.

Landsbygd blir mer och mer glesbygd. Ungdomarna flyr till städerna men en och annan biter sig kvar och förhindrar att landsbygden läggs helt öde. Vad är det som får dessa att stanna? Ofta ett brinnande jaktintresse. Älgjakten upptar en stor del av deras tankeverksamhet, året runt. Nu kommer det naturligtvis någon lustigkurre och säger: ”Det får väl inte plats med så mycket mer i de skallarna.” Den nivån håller vi oss för god för, så genmäle uteblir. Många stannar för hundjakten. ”Väglöst” land där stövaren inte riskerar att bli överkörd lockar, eller lockade. Nu stryker harjägaren, i vargland, koppel med en gnagande oro att han aldrig skall få se sin älskade hund mera. Inte i helt skick i alla fall.

Tamdjuren då? ”Lite svinn får man räkna med” är en vanlig kommentar. Nu är ett antal dödade tamdjur inte enbart en ekonomisk fråga för ägaren. Han är i de allra flesta fall djupt fäst vid sina djur och att hitta sina skyddslingar dödade och lemlästade är nog traumatiskt för de flesta. ”Han får väl stängsla in sina djur”. Vargsäker hägnad är inte detsamma som en sketen eltråd som man kan grensla. Nej, det är elstängsel till en ansenlig höjd som ingen tar sig över, eller genom, utan betydande besvär. Kostnaden är heller inte att leka med. Vad innebär rovdjursäkra stängsel för det rörliga friluftslivet? Ja, inte blir det rörligare. Stängsel runt vidlyftiga, natursköna betesmarker är inget som får allmänheten att utbrista i lovsång. Bökigt, dyrt och inget som förskönar landskapet. En stark vargstam i södra Sverige kommer att innebära stora problem och konflikter. Frågan kommer att lösa sig med automatik när vargen blir en besvärlig realitet i kanten av storstäderna. Då kommer vurmen att svalna och rop höjas på avskjutning eftersom tillskyndarnas hundar och andra husdjur börjar kännas hotade. ”Då måste jägarna ta sitt ansvar.” Man vill ha varg men gärna på annat håll.

Hur många vargar? Vårt grannland Norge har ett nationellt mål om 3 (tre) vargrevir. Finland har nyligen beslutat om i princip fri avskjutning inom renbetesland. Invandring av varg österifrån blir nog en knepig historia. Sverige har minst 26 revir plus fyra som rör sig i gränstrakterna mellan Sverige och Norge. Sverige har en ganska hög ”belastning”. Nu går några i taket: ”Belastning?” Nej det är ingen belastning för invånarna innanför tullarna, men för de som lever och har sin gärning i vargreviren innebär det uppoffring och försämrad livskvalitet. Visst. Det är nog en magisk naturupplevelse att höra en vargflock yla, en kall ödemarksnatt med fullmåne, men det är en upplevelse som naggar annat i kanten. Älgen och älgjakten är som tidigare nämnts en ritual som engagerar. Det får folk att stanna i glesbygden och någon vecka om året återvänder utvandrare till sin hembygd för att sitta kring elden och träffa gamla vänner och släktingar. Socialgrupperna blandas. Direktören drar i samma tamp som den arbetslöse skogsarbetaren när älgen skall bärgas ur skogen. En ursprunglig och demokratisk ritual. På många ställen blir det inte så många älgar att släpa. Allt färre med fler vargrevir. Allt här i världen är inte pengar, men ibland en bra måttstock. Beräkningar visar att en älg representerar ett värde på ca 16000:- om man räknar in allt som den genererar. Kött, rekreation, vapen, hundar, m.m. Vi kan strunta i det, och bara diskutera lite kring köttvärdet. Veganer m.fl. kommer naturligtvis inte att hålla med, men vi andra som känner med fingret i gommen och konstaterar att vi har en tanduppsättning som passar för en allsidig kost inser nog att viltkött är alldeles utmärkt mat. Problemfritt vad det gäller ekologin. Älgen äter sånt som vi näppeligen kan tillgodogöra oss som vegetabilier. Kan och kan. Vi kan nog, men vem skulle kasta sig över en ”Janssons frestelse” gjord på ekkratt, ljung eller blåbärsris. För att inte tala om Morkullan. Vem skulle göra en kompott på daggmask, larver och puppor? Viltkött är gott, nyttigt och ekologiskt oantastligt. Man skulle kunna spetsa till det lite. Om vi låter vargen sköta ”avskjutningen” av älg så byter vi några hundra tusen kilo prima livsmedel mot lite vargskit här och var. Det är misshushållning.

”Allt måste få leva. Naturen måste få ha sin gång. Vad har vi för rätt att avgöra vem som skall få finnas eller inte? Människan skall inte lägga sig i. Ingen varelse är onyttig. Allt skall finnas!!” Ja, ja. Visst visst. Det låter rätt och riktigt. Men hur har vi det? I stort sett all skogsmark brukas på ett sätt som gynnar produktion av virke till skogsindustrin. En industri som tillverkar produkter som gagnar oss människor. ”Industriskogen” missgynnar en hel del arter men det är smällar man får ta för människans bästa. En del skogliga företrädare, som borde veta bättre, ropar på utrotning av älgen, eftersom den hotar mänskliga intressen. Nästan all åkermark nyttjas för produktion av livsmedel. En växande areal brukas ekologiskt men större delen sprutas med växtskyddsmedel som kanske är nödvändiga för en hög produktion med det kostar liv och livsmiljö för ett antal arter. Åkermark bebyggs med industrier och bostadshus och vägar och kraftledningar byggs kors och tvärs och orsakar skada för någon, någonstans, men till nödvändig nytta för oss människor. Råttor och möss skall bekämpas i alla lägen och med metoder som skulle få en gamma garvad pälsjägare från Alaska att ligga sömnlös med tanke på djurplågeriet. I skåp och på hyllor sätter folk bygelfällor som slår kring svansen eller benet på en stackars husmus som släpar sig iväg utom synhåll. I uthus och bodar står mjärdar, obevakade, där råttor går en lång och plågsam död till mötes.

”Men de är äckliga, med en lång hårlös svans, så det är väl inte så noga. Det kan dom gott ha, eftersom dom gnager och förstör”

Det har till och med gått så långt att en utrotningshotad fiskarbefolkning som envisas med att, trots dåliga odds, fortsätta med kustnära yrkesfiske, numera fått möjlighet till viss jakt på skarv. Detta förr så heliga nyttodjur får man nu bekämpa för att gynna människor. Sälen däremot, som också är ett gissel för fiskarna, kan nog känna sig lugn. Den är söt med stora, runda, vädjande ögon. Dessutom klubbar man kutar på Newfoundland så den måste få vara ifred.

Människan åker bil och nyttjar andra fordon som spyr ut växthusgaser som hotar hela ekosystemet på sikt. ”Det är en männsklig rättihet som måste få kosta.” Det mesta sker på människans villkor, och går ut över djur och natur, i större eller mindre utsträckning.

Men vargen är söt och fin. Den skall vi ha i alla lägen. Till varje pris. Kosta vad det kosta vill. Männskliga intressen får inte gå ut över vargen. Varg skall vi ha, överallt. ”Ja kanske inte överallt. Inte här hos oss, men någon annanstans.”

Visst, vi skall ha varg, men inte så många. Några revir på platser där den ev. kvarvarande befolkningen blir ekonomiskt kompenserade för de olägenheter som drabbar dem. Sen skall resten av landet hållas fritt. Det blir inte så lätt men då får väl de förhatliga jägarna rycka in och hjälpa till. ”Ja, men inaveln då?” I den mån den är det problem som man hävdar, så löser man den med inplantering av vildfångade individer, österifrån, om man nu kan få dem att stanna. Om det går vet jag inte, men risken med att sätta ut vargar som levt i fångenskap är så påtaglig att den bör undvikas. Jungeselvargen har bevisat att kärleken till hembygden är stark. Den har flyttats söderut ett antal gånger men återvänt ”hem” varje gång. Kostnaden för dessa transporter söderut är nu uppe i över fem miljoner svenska riksdaler. Senaste idiotin beträffande denna varg är att samerna skall flytta sina renar från Junselevargens närhet. Men vad i hel…e!?

Vargens intresse går före vår ursprungsbefolknings. Är inte det straffbar diskriminering?

Vargen är ingen utrotningshotad art. Den finns, i hyggliga stammar, spridd i hela Europa. Man måste väl se helheten? Strunta i nationsgränser. Det är väl så man resonerar om Korpen. Den är, eller åtminstone var, relativt sällsynt i Tyskland och då skall den, med EU-logik, vara fridlyst även i Sverige.

Som sagt, det löser sig. Vi kommer inte att få tusentals vargar i Sverige. Men något hundratal, på platser där konflikterna blir rimliga. Allt annat blir ohanterligt på sikt. Låt entusiasterna leka rommen av sig. De tröttnar snart, och allt landar i en kompromiss, som alla kan leva med.

Vi tackar Alvar för inlägget. Nu skall vi åka över till Alvar och hjälpa till med förstärkning av hans stängsel. En del individer har den egendomliga vanan att ta till nävarna när argumenten tryter. Inte minst i vargfrågan.

april 4, 2013 at 10:21 e m 1 kommentar

Frida Klingberg, igen

Vi blev så intresserade och imponerade över konstnären Frida Klingbergs engagemang och patos när det gäller flatlusen att vi forskat vidare för att få ytterligare information om detta lovvärda intiativ. Många tycker kanske att detta är en baggis men det håller vi inte med om. Vi vill hjälpa till, och lanserar här GAS slogan i kampen för en bättre miljö för lusen. Oskicket att raka intima delar, vilket missgynnar lusen, kommer att motarbetas under parollen: ”Flatlusen består med sparat pubishår”

På ”nätet” hittade vi några rader av Frida Klingberg som stämmer till eftertanke: Vi vill poängtera att vi återger Frida K. ordagrant om någon har synpunkter på språket: ”Det är både ett konstverk och ett naturvårdsprojekt som enligt mig på något vis funderar kring hur vi värderar. Vi kan välja bort obehagligheter genom att döda eller skjuta av dem. Det vill till exempel många att vi gör med vargen. Men när man är på lite distans från vargen så ser man att den är viktig att bevara. Så är det lite med flatlusen också.”

Intressant. Klarsynen och förmågan att förstå orsakssammanhang skulle alltså öka med avståndet. Detta öppnar oanade perspektiv och möjligheter till besparing inom ex. rymdforskningen.

Appropå varg så lovade vi att Allvarlige Allvar skulle återkomma med lite tankar och tyckande kring denna omdiskuterade predator i toppen på näringspyramiden. Det gör nog Allvar. Han skall bara färdigställa stängsel runt sin bostad och installera larm samt införskaffa ett antal vakthundar. Personer som motsätter sig att vi skall ha några tusen vargar i landet blir inte sällan utsatta för utomparlamentariska metoder. Alvar är klok nog att gardera sig.

mars 31, 2013 at 2:12 e m Lämna en kommentar


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

juli 2022
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se