Djurisk kommunikation

september 20, 2012 at 8:47 e m 2 kommentarer

Vi här på GK-bloggen har under lång tid varit oerhört nyfikna på vad som döljer sig bakom alla annonser där personer som påstår sig kunna prata med husdjur av allehanda slag erbjuder sina tjänster. Yrkestiteln tycks vara ”Djurkommunikatör”.

Nyfikenheten stegras ytterligare när en känd speleman, den förträfflige Kalle Moraeus, påstår att han kan prata med sina hädangångna katter. Nu måste vi komma till skott och få vår nyfikenhet stillad. Tillfället är sällsynt lägligt i och med att vår lille Kissemiss blivit överkörd i veckan. Vi har således tillgång till en avliden katt och efter några spadtag är katten åter uppe i dagsljuset. Vidare har stövaren varit lite skallsnål i harlöporna på sista tiden så vi ser nu en möjlighet att också få orsaken till detta utrett med sakkunnig hjälp. För att vara på den säkra sidan ämnar vi besöka två kommunikatörer. Överensstämmer deras diagnoser skall vi aldrig mer ifrågasätta deras trovärdighet.

Vi tar först kontakt med Djur. kand. Leg. Djurkommunikatör Charlotte Charlatan och bokar tid för ett besök.

När vi träder in i det trivsamma väntrummet är där fullt med två-, tre- och fyrbenta patienter. Där är katter, hundar, kaniner, marsvin och en vandrande pinne sitter och ser deppig ut i ett hörn. Eftersom vi bokat tid har vi förtur men får trots det vänta då en kungspudel som brutit ihop efter missat cert. på Älvsjömässan kräver omedelbar samtalsterapi för att inte sjunka ned i djup depression.

Nåja, det blir så småningom vår tur och Charlotte bjuder med en gest mot soffan ”Var så god och sitt”. Vi lyder uppmaningen men blir genast bortmotade.

”Nej, nej. Där skall hunden sitta så han känner sig likvärdig och sedd. Sätt er på golvet och tryck er mot hunden så att han känner värmen och energin från era kroppar. Mindervärdeskomplex kan mycket väl vara orsaken till att han slutat skälla. Jag skall prata lite förtroligt med Karo så får vi se var klon klämmer. Sedan skall vi ha frigörande dans och så avslutas behandlingen med helkroppsmassage där jag smörjer in Karo med en blandning av äggula, vitlök, fransk getost och senap. Som final tar vi en drink gjord på pumpakärnor vilket skänker frid åt själslivet. Detta tar en stund så vi får be er komma tillbaka om några timmar.”

När vi efter stipulerad tid återvänder sitter Karo synbart nöjd och slickar bort de sista resterna av massageextraktet.

”Stackars lille Karo. Vi har haft ett långt samtal och jag hade inledningsvis svårt att nå fram. Karo försöker vara lite macho och ville först inte erkänna hur det ligger till. Till slut brister det och storgråtande erkänner han att han saknar sin döde älsklingskisse. Jag skriver ut några sobril och sen får vi hoppas att tiden läker såren och att han börjar skälla igen. Nu måste jag be er gå för jag måste tala en Svärdbärare tillrätta som just muckat gräl med en Guppy. Det blir 3600:- plus 930:- för massagextraktet. Jag har inte tid med katten nu. Ni får komma tillbaka om två veckor”.

En titt i plastsäcken säger oss att detta förefaller vara ett riskabelt tidsschema. Nu är det dags för kommunikatör två. Det är så vist ordnat att det i grannskapet bor ytterligare en person som har rykte om sej att kunna förstå sig på djur. Han heter Pelle Moras och är faktiskt avlägsen släkting till ovan nämnde fiolspelare. Vi inser att det hastar om vi skall hinna klämma fram något ur katten innan naturen har gjort sitt. Kanske har Pelle samma gåva som sin mera berömde släkting. Vi uppsöker Pelle som vid vår ankomst sitter och spelar dragspel. Vårt ärende är dock så pass viktigt att vi trotsar detta och stiger på. Pelle visar sig vara en trevlig prick, men när vi halar fram säcken för inspektion säger Pelle kort och brutalt:

”Nej, fy för faen! Ta bort kräket! Men jag kan titta på jycken.”

Pelle går avsides med Karo men är snart tillbaka med en klockren diagnos.

”Karo är förbannad för att katten blev ihjälkörd. Han hade så hett längtat efter att själv få bita ihjäl fanstyget, så nu tjurar han några dar, men det går snart över.”

Den kunskap om Karos psyke som många års samvaro gett säger oss att Pelle kan vara på rätt spår. Charlotte däremot, avfärdar vi som en god representant för sitt efternamn.

Entry filed under: Betraktelser. Tags: , , , .

Fotovård Äntligen Gert!

2 kommentarer Add your own

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

september 2012
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: