Archive for mars 14, 2016
Deckaren Muttern – Avsnitt 13
Det är i slutet av maj och den årliga blåsfestivalen står för dörren. Ursprungligen var det ett arrangemang initierat av ”Inkontinentas riksförbund” men nu har man fyllt ut festivalen med ”Rot” sedan en musikintresserad tandläkare i en grannkommun gått med som medarrangör: ”Blås & rotfestivalen”.
I och med Lasse Kvinnobuskes inträde på musikscenen läggs ett stort tryck på arrangörerna att LK skall uppträda på B & R. Gärna som huvudnummer sent på lördagskvällen. Nu visade det sig att LK sedan lång tid tillbaka var bokad för ett uppträdande i Barbacke-stugan i Glo. Stugans funktion som fattighus upphörde 2009 och alltsedan dess har stugan tjänat som träffpunkt för ortens befolkning, i den mån de kunnat samsas.
Man hade i osedvanlig sämja enats om att LK skulle uppträde i Glo. Tyvärr visade det sig, som tidigare omtalats, att det kolliderade med Blås & Rot. Efter segdragna förhandlingar kom respektive arrangörer överens om ett byte. LK uppträder på B & R och en budad Bluesartist från Förenta staterna får i gengäld åka till Glo.
LK:s framträdande blir en dundersuccé och en milstolpe i GK:s musikaliska historia. När Knockout-Grogg, Roffe Likström, Louise Gråsten och storheter från grannkommunen som Mönsterås Blåsband och Blötakalsongen gjort sitt, äntrar LK scenen under öronbedövande jubel. Ensam med sin gitarr står han där och trollbinder en hänförd publik. Ovationerna vill aldrig sluta och efter 17 extranummer kommer representanter för ordningsmakten och vill avbryta konserten. Grannar i grannskapet har klagat på höga decibeltal i den sena timmen. Men poliserna blir så fascinerade att de glömmer sitt ärende och först kl. 0500 när alla är fullständigt utpumpade lägrar sig tystnaden i tältet.
Hur gick det då i Glo? Barbackestugan är fullsatt till bristningsgränsen när den amerikanske bluesartisten, JJ King intar estraden. I publiken ser man lokala profiler och förmågor. Ja faktiskt en hel del oförmågor också, som delar bänk med ett avdankat statsråd och hennes broder. Det har kommit åhörare även österifrån och i de bakre bänkarna ser vi Dubbel-Kalle. Ett par moderata kommunpolitiska toppnamn har mött upp och Dubbel-Kalles dotter sprider lite kunglig glans åt tillställningen. Stämningen är på topp och man hör ett förväntansfullt sorl. Alla, så när som på en man, är glada och livade. Valle ”Mört” sitter i ett hörn och ser dyster ut. Han har ännu inte kunnat smälta att Forsabygdens Ortfiskeförening spöade Glo-borna vid de spektakulära vinterspelen i mitten av 80-talet.
JJ King hinner knappt slå an ett inledande ackord till: ”The thrill is gone” innan sorlet förbytts i uttryck för missnöje. Publiken är ganska så beskänkt så man missar inledningsvis att det inte är LK som står på scenen. ”Vad solbränd Lasse har blivit” säger någon: ”Va faen, han har bytt ut sin gamla gitarr mot ett sånt där elektriskt helvete”.
Det går efter en stund upp för en halvnykter bonddräng att det inte är Lasse som står på scenen utan en färgad gentleman från Staterna. Upprörd skriker han: ”Håll käften din förbannade negerjazzare. Kom inte dragande med sånt djävla oljud. Spela något vettigt för helvete. Får vi inte höra ‘Guld och gröna skogar’ så skall du få så mycket stryk så du aldrig kan plocka bomull mer.”
Vi har tyvärr inga bilder på JJ King, men väl på en annan bluesgigant, BB King. Förmodligen en släkting. Gå in här så får ni bedöma om Glo-bornas upprördhet är befogad. BB låter mycket likt JJ och deras repertoar är i stort sett identisk.
Det hela utmynnar i kaos. Lokalen utryms och de mest uppretade byborna samlas bakom enbuskarna där de gömt sin rekvisita. Med hjälp av dryckerna har man snart eldat upp sig till nivåer som är ovanliga till och med i Glo. ”Den där förbannade Kvinnobuske skall ha stryk, Ja vi skulle egentligen ta död på fanskapet. Men Hur?”
Gröna Köpingen 