Gröna Köpingen

Gillis Svullbuks matblogg

januari 10, 2020 at 5:02 e m Lämna en kommentar

Fredagskväll, och vad kan då passa bättre än ett experttips från vår gourmé, gourmand och gastritexpert, Gillis Svullbuk beträffande lite helg- mat med hög mysfaktor.

”Kolbulle”. Blotta ordet får det att vattnas i munnen hos dem som kommit kontakt med denna gudagåva. I forna tider var det den rätt som fick kolare, skogshuggare och flottare att överleva i en bister och slitsam vardag. Under en avverkningssäsong i timmerkojan eller långa milvakter blev dieten kanske lite enahanda vilket kunde resultera i vitaminbrist och tandlossning. Men vad gjorde det. En Karla-karl skall väl tåla lite vitaminbrist och till en vällagad kolbulle behövs det inga tänder. Utseendet kunde man strunta i där man satt i milröken och ”väntade på en kvinna från färdvägar vida” som Dan Andersson skaldade. Hon kom aldrig så kolaren redde sig bra utan tänder.

Nu har alla kvinnors gunstling, och alla äkta mäns främsta hatobjekt, Ernst Kirschsteiger, trampat i klaveret helt monstruöst genom att presentera ett recept på Kolbulle som inte har ett dugg med verkligheten att göra. Man kan till sin fasa läsa att han rekommenderar mjölk och ägg som ingredienser. Det är fruktansvärt att benämna denna anrättning, ”Kolbulle”. Kalla den ”Ernst Pannkaka” eller vad faen som helst, men kolbulle är det inte.

Den äkta delikatessen tillreds enligt följande: Fett fläsk, gärna s.k. ”Amerikanskt” läggs i en gjutjärnspanna tillsammans med en försvarlig klick ister. Pannan anbringas på öppen eld, (björkved) och fläsket steks knaprigt. En blandning av vatten (60%) mjöl (40% ) och en tesked salt hälls över fläsket. Man behöver inte vänta tills att elden falnat till glöd som vid grillning. Nej, fullt flås, för det är en fördel om lågorna till viss del tillåts svepa in över anrättningen. När kolbullen fått en aptitlig gyllenbrun färg vänds den och andra sidan får samma behandling.

Här står vi nu med en rätt som söker sin like. Servera med rårörda lingon och skölj ner med en kall lager, eller mjölk om det är barn med i sällskapet.( Håll helst barnen hemma).

Titta inte på Ernst program. De är ett hot mot folkhälsan. Han kan hålla på att göra luffarslöjd av gamla bestick, rosor av klementinskal, eller tova vantar. Men han skall ge faen i matlagning. Det begriper han sig inte på.

Jag har idogt varnat för utländska modenycker på matbordet. Undermåliga rätter som medborgarna luras tro är nya, goda, och nyttiga. Inget är bra bara för att det är nytt och lite exotiskt. Nåja. Vi kan uthärda detta, men när man ger sig på gammal hederlig husmanskost och förvanskar recepten till oigenkännlighet blir jag gediget förbannad.

Jag, och likasinnade i GK, skall starta en Husmanskostakademi som, om nödvändigt, med vapen skall försvara vår stolta mattradition under mottot:” Man ur huse, för husmanskosten” Kombinationen Mat- Försvar har gammal tradition i bygden. Vi minns med saknad när Lottakåren serverade kroppkakor vid höstmarknaden. Om Lottakåren finns kvar vet vi inte i skrivande stund, men kroppkakor, nästan lika goda som mina egna, finns att köpa på Öland. Fantastiska, trots ursprunget ”

Vi tackar Gillis för detta. Han verkar onekligen engagerad och en aning förbannad. Men ilskan går nog över efter intag av en vällagad kolbulle. Man blir god och glad av bra mat.

Trevlig fredagskväll!

Entry filed under: Diverse, Gillis Svullbuks matblogg, Hem och hushåll, Mat och Gastronomi.