Gröna Köpingen

Bekännelse

november 23, 2014 at 2:23 e m Lämna en kommentar

Bloggen har en sak att bekänna. Vi har dragit oss för detta i det längsta, men nu måste vi ”komma ut”. (Det var kanske ett dumt uttryck för det handlar inte om det).

Nej, vi tillstår, efter lång tvekan, att vi tittat på ”Idol”. Det är naturligtvis lite skamligt för en gammal renlärig jazz och bluesdiggare att erkänna att han tittar på något så trivialt, men när det ryktades om att en tjej med lokal förankring skulle delta så drog vi ner rullgardinerna för att ingen skulle se att vi tittar, lite i smyg.

Molly är jätteduktig, och när vi fick ögon och öron på en annan deltagare, Matilda Gratte, åkte gardinerna upp för vi insåg att vi kunde titta, utan att skämmas. Vilken fantastisk sångerska! Helt outstanding. Att sedan” Svenska folket” (läs små tonårstjejer) röstar ut henne till förmån för någon liten gullig kille, förändrar inte faktum. Här har nationen en exceptionell talang som kan bli hur stor som helst. Om hon spelar sina kort väl och omger sig med dugliga rådgivare. Hon har en röst som klippt och skuren för Blues och Jazz och vi hoppas att hon ägnar sig åt denna genre. Sedan kan hon naturligtvis sjunga lite annat mer publikfriande för att dryga ut bankkontot. Ungefär som Lisa Nilsson. En av landets duktigaste sångerska som i sin ungdom gjorde anständiga plattor med lite jazz-stuk. Sedan har det blivit annat, som för den skull inte är så fruktansvärt dåligt.

Nu hoppas vi att Molly vinner, för hon är också en stor talang. Vi hoppas också att hon ransonerar sin lite för glada jargong en aning. Men visst, hellre glittrande glad än surmulen.

Själva blir vi surmulna när vi ser Alexander Bard. Han är ingen klockren idiot och gör oftast träffande analyser av deltagarnas prestationer.

Men…. Vi lyssnade för någon tid sedan på vett och etikett- experten Magdalena Ribbing som ondgjorde sig över folks bristande respekt när det gäller passande klädsel i olika sammanhang. Som exempel nämndes någon excentrisk nobelpristagare, och själva minns vi med vämjelse IT – bubblans ”Bredbands Jesus”, Jonas Birgersson som kom iklädd orange fiberpäls på bättre tillställningar. Det är lika barnsligt som när fulltatuerade personer sitter i TV- studion i ärmlösa undertröjor. Varför? Jo det är lika uppenbart som fånigt.

Alexander Bard sitter ibland i löjliga kortbyxor med hängslen som ”matchar” någon skjorta med stora ögon. Eller är det kvinnobröst. ? Bard är numera så känd att han kunde lägga sådana barnsligheter åt sidan. ”Jo men han vill visa hur fri och självständig han är som skiter i vad folk tycker och tänker.” Trams!

Vi struntar i Bard och hejar på Molly.

Nu lyssnar vi på Matilda Gratte i två versioner och inser att det hade varit mer än befogat med denna talang i final.  Nu spelar det ingen roll för hennes karriär. Hon blir en megastjärna ändå.

Kom ihåg att bloggen, 2014 ,pekade ut henne som en blivande världsstjärna. Vi får rätt som alltid.

När detta skrivs drar vi ner gardinerna igen för att inte grannarna skall se att vi tittar på ”Så mycket bättre.” i Kväll är det Carolas tur, och ni som har trumhinnorna i skick, och ett gott musiköra i övrigt, kan notera en artist som är sanslöst överskattad. En skrikig falsettröst och en framtoning som inte känns helt äkta. Lyssna på detta och jämför med Matilda.   Tycker du att Carola är bäst, bör du söka läkarhjälp. Öron och omdöme verkar vara i olag.

Nu har vi tittat och lyssnat. Vi nöjer oss med att notera att Bert Karlsson,  ( ja just, ”Skara-Bert”)som dök upp i ett inslag i egenskap av Carolas förra manager, var kvällens  naturligaste och chosefriaste medverkande. Då förstår ni resten.

Nu hissar vi upp rullgardinerna igen, för nu behöver vi inte smyga med att vi tittar på ”Så mycket bättre”. Det gör vi aldrig mer.

Entry filed under: Kultur, Musik. Tags: blues, Carola, Jazz, Matilda Gratte, världsstjärna.