Archive for december, 2014
Rekordsnabbt
Vi har fått ett litet livstecken från Allvarlige Alvar. Det gläder oss.
Kan du hugga en gran idag? Denna fråga, som egentligen var en order, ställdes dagen innan julafton. ”Det är inte så noga hur den ser ut, bara det är en gran”. Jag kan ibland ha synpunkter på min kära hustru, oftast positiva, och en utomordentlig trevlig egenskap är att hon inte är så petig med julgranens utseende. I år hade jag varit förutseende och sett ut en gran några dagar i förväg. Ett hyggligt exemplar som kunde röjas bort utan att jag gjorde våld på min strävan att aldrig hugga en gran som bör stå kvar av skogliga skäl.
”Men va i hel…e!” Där min gran stod fanns nu bara en stubbe kvar. Någon klåfingrig snåljåp hade lagt beslag på min julgran. Allemansrätten är en trevlig företeelse men tyvärr har man feltolkat densamma och tror att den även innefattar rätten att hugga sig en julgran på annans mark. ”Ja men en gran är väl inte så farligt. Det får dom väl stå ut med de snåla bonndjävlarna.” En gran skulle vi kunna stå ut med men 10-20 skapar luckor i det framtida bestånd som skulle blivit massaved till bruket, och i slutänden sågtimmer. Vem är det som är snål? Är det inte den som inte har råd att köpa sig en gran av de försäljare som har denna kommers som en del av sin verksamhet? ”Ja men det är så trevligt för barnen att få komma ut i skogen och vara med och hämta hem granen.” Gärna för mig, men då får man se till att det sker på mark där de har tillstånd.
Jag hittar till slut en gran, som i alla fall var grön, och med hustruns trösterika ord ringande i öronen, ”Det är inte så noga” faller den till marken för fogsvansen.
Nja. Den var inte snygg, men med ljusslinga och lite kulor i grenen blev det hyggligt. Tyckte vi då.
Vi tillbringade julafton hos vår välartade son och hans charmanta flickvän som var påfallande tjock om magen. Med klapparna i famnen stiger vi in och efter sedvanliga artighetsbetygelser får vi syn på ett veritabelt underverk, en julgran så in i helvete perfekt att man inte ens vid intensiv skärskådan skulle ha hittat ett barr som satt fel. Fullständigt symmetriskt och så tätt mellan grenvarven att man kan misstänka en mager ståndort. Helt perfekt. Grenvinkel, vidd, storlek etc. Fantastiskt!
Vi skall ha gäster i nyår, så i dag åkte grandj…..n ut. ”Vi kan inte visa den för folk.”
Lite tidigt kanske, men hellre det än en raskning på vårvintern.
Bloduppfriskning
Vargen är ett aktuellt djur, omtalat och omtyckt i vissa kretsar. Andra intar en mera avog inställning. Ett av tillskyndarnas argument för en individrik vargstam är den påstådda inavelsdepression som anses vidlåda vargarna. Vi tror nog inte att det är så farligt. Så här i jultider går tankarna ibland till Bibeln. Noas ark lär knappast haft rum för så många individer av samma art, så egentligen skulle det skitit sig redan där.
Hur har vi det på den mänskliga sidan? Skall vi tro på Bibelns skapelseberättelsen, med Adam och Eva, så handlar det om en extremt smal avelsbas.
Har vi negativ inavel bland homo sapiens, var i så fall, och varför just där? Går det att komma tillrätta med problemet? Hur?
Jo, inavelns negativa inverkan visar sig tydligt här och var i grannskapet. Vi namnger inga platser för då blir man kanske irriterade både i väst och öst.
Hur yttrar sig inavelsdepression? Ja det kan kanske handla om defekter i själslivet som kan vara svåra att upptäcka, men även en snabb, yttre besiktning kan ge fingervisning om personens genetiska status. Ett tydligt tecken är bristande, eller i varje fall saktfärdig fattningsförmåga. Lite ”korkade” helt enkelt. Exteriört finns ett osvikligt kännetecken hos kvinnorna. Man ”bär handväskan högt” som man brukar beskriva. Armen hålls i en vinkel som innebär att väskan hamnar i höjd med bysten. Här kan variationer naturligtvis förekomma men vi utgår från bröst som hålls i schack av en C-kupa. Andra utmärkande drag är papiljotter i håret inne på köpcentret och en cigarett i mungipan när man promenerar utefter gatan. När det gäller det mentala så är ex. på utmärkande drag att man på ex. banken, högt och tydligt och torgför sin privata ekonomi och att en missbrukande make är orsak till sviktande konto. I kassan på ”Netto” står hon och hindrar kön genom att för en ointresserad kassörska visa bilder på de barnbarn hon aldrig borde fått.
Vad utmärker en degenererad mansperson? Hos dessa är ett klockrent signum, byxor som hissas upp ovan kulmagen så att livremmen hamnar strax under armhålorna. Detta medför att byxbenen flaggar på halva smalbenet och blottar bruna ankelsockor i 100 % nylon. På överkroppen kan det variera, men en ”Helmer-Hansson” fiberpäls mitt i sommarvärme är en klar indikation. Mest typisk är huvudbonaden. En gammal reklam keps från 60-talet, ”Lantmännens” variant med transparant gul eller grön skärm som bärs så djupt neddragen att öronen viks i en onaturlig vinkel. Där har vi exempel på personer vars mödrar borde varit föremål för lite långväga frierier.
Vi i GK har alltid värnat om vårt kommunala särdrag och har ogärna sett att utsocknes kommit i avel här i bygden. Detta har hittills varit ett framgångskoncept och inte ens en närgången genetisk examinering skulle indikera inavelsdepression.
Skulle man kanske ändå snegla på en bloduppfriskning inom ett antal generationer? Inte för det behövs men som en extra säkerhetsåtgärd? En breddning av avelsbasen genom införsel av fröstarka hannar från grannsocknarna är uteslutet. Då kan på kort tid det ödeläggas som tagit ett antal mansåldrar att bygga upp, men man kanske skulle kunna tänka sig mer långväga importer. Skåne, Halland, Jämtland, Norrbotten?
Maximal utavel skulle kunna åstadkommas genom import av någon renägande Same (Lapp enligt äldre terminologi) så anpassningsbar att han tål ett varmare klimat utan försämrad fröproduktion. Eller, en betodlare från Österlen, med en dialekt som ingen förstår, men som vet vad som skall göras. Kanske en Jämtländsk slalomåkare som kan grensla en port? Möjligheterna finns, det gäller bara att hitta rätta personer och fasa in dem i vårt unika samhällsystem. Vilken position skall de ha? Vad skall de syssla med?
Vi tror att politik kunde vara ett gångbart alternativ. GRIS dominans kommer att bestå och utvecklas men man kanske kunde sprida budskapet i vidare kretsar genom politiska ”gästarbetare”, som får indoktrinering och skolning och som sedan kan sprida våra sanningar på deras hemmaplan. I dagarna träffade vi en Sosse, modell yngre, som vi tillskriver ett överraskande gott förstånd, trots hans politiska hemvist och trots att han bor i Skåne. Denne yngling har tidigare erbjudits en post som skärgårdsminister i vår kommande regering. Vi fick aldrig ett klart besked men vi framhärdar att det kunde vara ett skräddarsytt jobb. Fattade vi inte fel så hade han nyligen tillträtt en befattning som ”Landstigningsman”. Vi vet inte exakt vad detta innebär, men förmodligen är det en annan benämning för ” Hopp-i-land Kalle-Kalle”. Detta låter inte som ett jobb med lysande framtidsutsikter. En ministerpost i GRIS regering borde väga tyngre och vi tror nog att han skulle gå iland med uppgiften. Ett möte med en skärgårdsjänta i passande ålder kan utlovas. Hör av dig om intresse finns.
Där sätter vi stopp för idag. Vi har mycket mer värdefull information på hjärtat men vi har lärt att inläggen inte bör vara för långa, därför blir det ingen god fortsättning nu.
God jul i år igen?
Så var den på plats igen! Julgranen.
Husets härskarinna och Bloggen har i vissa stycken olika uppfattningar. Det kan gälla antal hundar, kattdjävlar och utlandsresor, men i en del fall har vi samstämmiga åsikter.
Vi tycker båda att Julgranen skall komma in på julaftonen, möjligtvis dagen innan. Den skall vara sparsamt behängd med kulor och annat hyggligt smakfullt. Inget glitter och annat pråligt tjafs. Allra vackrast är levande ljus, men då blir det ingen nubbe till sillen, med tanke på brandfaran. Därför blir det el-slinga.
Senast tjugondag knut åker granen ut. Så skall det vara, enligt gammal god tradition.
Hur ser det ut i andra delar av omgivningen? Företar vi resor till grannsocknar ex. Mönsterås så möts vi av ljusorgier som frestar på hornhinnan. I vartenda träd hänger det ljusslingor, i bästa fall med varmt gult ljus, men inte sällan kallt blåvitt sken som sticker i ögonen och gör att man fryser, även i dagens klimatstörda vinter. Att en del fastighetsägare klär hela sitt hus i Las Vegas-inspirerad blinkande lampor får man i ett fritt land kanske stå ut med, men kommunala sanslösa ljusorgier är lite onödiga. ”Har Oskarshamn, så måste vi också ha”. Kanske tänker man så, men för helvete. Ta ner eländet när det är dags, ex. kring tjugondag Knut. Som det är nu, eller åtminstone varit, hänger slingorna kvar långt fram i mars. Hänger kvar är en sak, men de är ju tända. Släck i tid.
Annars ser vi fram mot jul, bland annat den del som brukar spenderas framför TV. Årets julvärd, Henrik Dorsin inger förväntningar. Detta geni står i dagens Sverige i särklass bland skämtare och humorister. Sen skall vi självfallet också avnjuta ”Karl-Bertil Jonsons Jul”. Helgens absoluta ”måste”. Kalle Anka kan vi klara oss utan. Man blir lite trött på allt tjafs om ditt och datt som kan uppfattas som rasistiskt. Har inte folk annat att bry sig om? Just idag (tisdag) hörde vi på radio en forskare av något slag som lagt energi på att studera könsfördelningen i ”Kalle Ankas Jul”. Man blir lite trött.
Vi är i sann ateistisk okunnighet, lite osäkra på om Jesus föddes på julafton eller juldagen. Vi tror det var juldagen, och passar på att gratulera på bemärkelsedagen. Är det nu så att det är fel dag, eller att man kan resa tvivel beträffande hela händelsen, finns det nog andra trevliga människor vi kan gratulera i Juletid. God jul och grattis.
Att vi är lite skeptiska beror på att vi inte tror på jungfrufödsel. Fenomenet är knappast trolig, ej heller önskvärd. Jo i radikala, manshatande feministiska kretsar, kanske. Vi vill också minnas att man någonstans i skriften nämner herdar som den aktuella dagen är ute i full verksamhet, men vi tror oss veta att fåren nog är stallade på vintern, även på dessa breddgrader. Det är en del som inte stämmer om man har de kritiska ögonen på sig. (Ja, inte på sig, på det viset, utan med sig, eller hur man nu skall uttrycka sig). Hur det nu än förhåller sig med sanningshalten när det gäller det gudomliga budskapet så kan vi i alla fall tacka Jesus Krist för helgfirande med skinka, klappar och jullov. Jullovet struntar vi i, nu i pensionsåldern, med det var trevligt i skolans värld. Nu kan vi sälla oss till alla andra idioter som gapar och orerar om att ”lärarna har det så bra med alla sina lov”. De flesta har nog gjort skäl för sin ledighet. Med råge.
Här skulle vi avslutat och önskat läsekretsen God Jul med en liten förtjusande dikt om juletid, julefrid och kärlek till nästan, signerad Nils Norrälv, men tyvärr har även denna förkommit. Den hittas förhoppningsvis vad det lider och då publicerar vi den i mars- april, vilket kan matcha ev.kvarhängande juldekorationer.
Än en gång. God Jul. Utan vegetarisk skinka!
”The Batras”
Vi brukar fundera på hur en man som Rowan Atkinson (Mr Bean) har det på ”fritiden”. Hur blir han bemött på bättre privata tillställningar? Blir han tagen på allvar om han blandar sig i seriösa politiska diskussioner? Vi tror nog att han har svårt att skaka av sig sin yrkesroll. Det finns fler. John Cleese, Robert Gustavsson, Henrik Dorsin förväntas nog i kraft av sitt ämbete vara roliga, även privat.
Vi erinrar oss ett uttalande från revymakaren och kåsören Kar de Mumma, son till legendaren Hasse Z och far till inte helt okände Carl Z. Kar de Mumma var bjuden på fest till personer som han kände helt ytligt. Hans bordsdam vänder sig till honom och spörjer: ”Vad är klockan?” ”Halv tolv” svarar KdM helt sanningsenligt, varpå damen skrattar ganska högljutt. Hon var så inställd på att KdM skulle leverera något kvickt och lustigt så hon skrattade för säkerhets skull, för att inte visa att hon inte begrep lustigheten, som inte existerade.
Kända humorister har det kanske inte så roligt ibland.
Nu har vi en annan komiker att fundera på; David Batra. Om det vill sig väl, eller illa, beroende på inställning, så står han kanske i en framtid vid statsminister Anna Kinberg Batras sida på statsbesök, eller annat som hör ämbetet till. Har USA:s president sett ”Parlamentet” eller ”Kvarteret Skatan”? Man kan ställa samma fråga, beträffande Putin, Angela Merkel m.fl.. Om så är fallet, kan de då ta detta statsminister-par på allvar?
David Batra är säkert ingen dumskalle och betraktas av många som en begåvad ståuppare och komiker. Han är inte bloggens favorit men han är uthärdlig. En liten trevlig, rolig indier. Detta är inget negativt att vara indier även om en del landsmän har en egendomlig, nedlåtande kvinnosyn. Det tror vi inte att David har och skulle så vara fallet så har han nog hoppat i galen tunna. Anna kör han nog inga räta fåror med.
Vi får se om de övriga i alliansen klarar den manövern.
Skulle Anna misslyckas i sin politiska karriär kanske rubriken ovan kan komma till nytta. Stå-upp artisterna ”The Batras” kanske kan åka kring i Parkerna och visa upp sig. Lite komiska, var och en på sitt sätt.
I väntans och våndans tider
Så var det snart dags igen. Med tilltagande ålder har almanackan blivit mindre betydelsefull. Inte så att vi struntar i datum och årstider men man har fått erfarenhet och rutin som gör almanackan överflödig.
Just nu tjuter dammsugaren extra intensivt. Inte bara enstaka dagar som innan en bjudning utan i stort sett konstant. Då vet vi vad som väntar; Julen. Detta kan vi stå ut med, jag och hunden. Jycken är inte så road, men genomlider. Som sagt. OK för detta. Men………. Att slå sig ner i soffan framför TV, när dammsugaren äntligen tystnat är dömt att misslyckas. Jo, ner kommer man, och upp också, med viss handräckning. Det är utbudet som förskräcker.
Bloggen har tidigare gett uttryck för sin fascination när det gäller kvinnor. Förtjusande varelser som förgyller såväl helg som söcken. Utmärkande drag för flertalet är gott omdöme och god smak. Min egen hustru visade prov på detta redan för ca 40 år sedan.
Nu i jultider är det befogat att ställa sig frågan om detta fortfarande gäller. Och inte minst, skulle äkta maken vara förstavalet framför altaret idag.
Det är här som TV kommer in. Vad ligger min kära hustru och tittar på? Vad tror ni? Snooker på Eurosport? Golf? Formel1? Nej svaret är lika givet som förskräckande: JUL MED ERNST!!
Vi skall inte kommentera alla floskler han häver ur sig, alla fula installationer som hissas upp i taket, alla maträtter som är sååååååååååå underbart goda och natuuuuurliga. Vi skiter i detta, det som oroar är att hon ser så nöjd ut när hon beskådar Ernst.
Hon är inte ensam har vi förstått. Hennes kvinnliga bekantskapskrets är av samma åsikt: ”Ernst är såååååå gullig och duktig. Tänk vilken karl. Gud så mysig.”
Karl???
När jag passerar spegeln försöker jag upptäcka ev. likheter med Kirschsteiger. Jag har hittills inte hittat något och när jag försöker att rannsaka mitt sätt att vara i övrigt hittar jag inget som överensstämmer. Jag är uppriktigt sagt glad över detta. Men det är kanske inte hustrun. Är man månne en grå, tråkig bondläpp vid jämförelse med denna mysighetens okrönte konung.
Vi skulle väl också kunna göra snillrika mobila installationer och jäääättemysiga tomtar. Att elda brasor i nätkorgar är ingen konst. Vi tänder också en och annan brasa emellanåt med det orsakar inte samma ovationer som när Ernst visar sig på styva linan.
Nu har jag, (om vitsen tillåts), eldat upp mig, i lite för hög grad. Ernst gör säkert en del som är trevligt och snyggt. Till skillnad från Timell gör han kanske också en del själv. Vi ”köper” och erkänner detta. Han rår kanske inte för att han är så feminin, fjantig och onaturlig att en anorektisk modell på Cat-Walken, eller i reklamen för Hennes & Mauritz ser chosefri, grovhuggen och maskulin ut. Men. Än en gång. Vad ser kvinnorna hos denne person? (Vi höll på att skriva ”man”, men vi besinnade oss.)
Nu struntar vi i Ernst för tillfället, men vi lovar att han efter valet 2018 är ute ur TV-rutan.
Vi tar detta löfte till valmanifestet: ”Ernst skall bort till varje pris. Detta lovar vi i GRIS”
Språkpolisiära ärenden
”Språkpoliser” är ett lite tröttsamt släkte. Bloggen försöker att undvika denna verksamhet trots att vi alltid vet allt och bäst. Vår profil är fördragsamhet och tolerans. Här reagerar kanske någon läsare. Fördragsamhet och tolerans är samma sak. Det var vaket.
Man kan kanske vid extrem lusläsning hitta en del fel i Bloggens språkbehandling men då är det frågan om medvetna felaktigheter för att kolla om läsekretsens är på alerten.
Det finns ett antal talesätt som vi står lite undrande inför. Ett är ”Dra alla över en kam”. Vi tror nog att detta är det korrekta, men ganska frekvent hör man, oftast från utsocknes: ”Dra alla över en kant”. Detta är fel, men har det kanske blivit så vanligt att det numera kan anses lagligt? (Ungefär som ”Vi syns” istället för ”Vi ses”.)
Vi har nog i alla tider, som numera är en lång räcka år, hört uttrycket: ”Sticka under stol med”. Inte så sällan säger man nu istället: ”Sticka under stolen.” Vad är rätt?
Det finns fler exempel. Någon gång har vi hört varianter som: ”Bilda sin tid. Bli vid sin läsk. Gå i bärsen. Hugget som sprucket”, och ibland medvetna lustifikationer som, ”Intet nytt under kjolen”. Själva lanserar vi, här och nu, varianten: ”Många sängar i sin lya”. Det låter lite spännande och kittlande och sätter fantasin i svang.
Man kan hävda att felciterade talesätt är petitesser och inget att hänga upp sig på. Må så vara, men en viss vaksamhet beträffande språket kan nog vara bra.
Det finns inte bara ”idiomatiska” yttryck utan också ”Idiotiska”. Den ungdomliga vokabulären har antagit en form som ibland är rent vedervärdigt. Här tänker vi på de tillmälen som haglar på skolgårdar och ibland i lektionssalar. ”Hora, bögdjävel, fi..a”etc. Ungdomarnas språkbruk, eller missbruk, borde bli föremål för insatser från någon lämplig myndighet. Exempelvis skolan.
Däremot har vi lite motvilligt accepterat nya lite ”amerikaniserade” uttryck för diverse företeelser ex. inom data- och spelbranschen. Det blir bara fånigt när man skall försöka att försvenska. Vi minns någon eller några lågbegåvade som på 70-talet på allvar föreslog svenska beteckningar på engelska golftermer, inarbetade i ryggmärgen sedan århundraden. Ett förslag var ”Finfältet” istället för ”Green”. Ni förstår själva.
Ännu svårare har vi för läten och lyten i stil med: Liksom, alltså, suger fett, äger, typ, va, ba, osv. ”Det är väl inte så mycket att reta sig på”. Naturligtvis inte, men man skulle göra ungdomarna en tjänst genom utökad undervisning i språkbruk och folkvett.
Vi tänker oss följande scen: En yngling, vi kallar honom ”Pelle”, söker efter avslutade studier ett jobb, och vederbörande har blivit utvald för en intervju hos arbetsgivaren. Pelle är hel och ren och han svarar lugnt och sakligt på frågor. Han behandlar språket väl. Han är lagom artig utan att för den skull framstå som lismande.
”Kalle” har blivit uttagen till samma intervju som Pelle, och bägge har identiska meriter enligt ansökningshandlingarna. Kalle är inte så välklädd. Ett par trasiga jeans kompletterar en likaledes trasig T-tröja som bara nödtorftigt döljer en rikhaltig tatuering. ”Det skulle va jäla fett häftigt om jag fick kneget. Jag behöver stålarna för det suger som faen att va en fattig loser. Det vore fett coolt, alltså, liksom i princip, typ”. Medan Kalle framför sin monolog har han hasat ner i stolen och halvligger lite nonchalant och avspänt.
Kalle är kanske en alldeles utmärkt duktig kille som skulle klara jobbet galant. Men, hanfår inte tillfälle att visa det.
Det är ingen som skall lura i mig annat än att Pelle får jobbet, Varför? Han visar upp lite hyfs och bildning, och hur man än vrider och vänder så är det nu, och ävenledes framgent, ett gångbart koncept att visa upp lite folkvett. En person som vid en okulär besiktning framstår som en obildad lurk, kan när han synas närmre i sömmarna, visa sig vara alldeles förträffligt trevlig och duglig, men han gör det svårt för sig genom sin framtoning.
Jag märker nu att jag hela tiden pratar om honom. Vi ber alla feminister om ursäkt. Om vi blixtsnabbt urskuldar oss med att påstå att det inte är aktuellt med dåliga egenskaper hos kvinnor, så tar vi oss elegant ur den knipan.
Under tiden detta kommit på pränt har vi blivit övertygade om att vi har en ny punkt att lägga till vårt manifest. Efter GRIS valseger borde vi lagstifta om en timmes skolundervisning i ”Vett och etikett”. En timme i veckan. Under hela skoltiden. ”En timme i veckan, det har vi inte tid med. Något annat ämne blir lidande” Icke. Den timmen hämtas hem, med råge, genom att man förbjuder mobiler under lektionstid, samt inför rutiner som tvingar eleverna att komma i tid till lektionerna. Ser man dessutom till att de inte sitter och blir dåsiga i sina varma mössor och sömnbefrämjande, halvliggande positioner så har vi snart råd med två timmar i veckan.
Just i dagarna har experter inom OECD redovisat resultatet av studier angående tillståndet i svenska skolan. Som exempel på orsaker till dalande resultat nämner man dålig disciplin, låg närvaro, ojämlikhet mellan skolorna m.m.
Vad var det vi sa?
Omvärlds- och omvalsanalys
Signaturen ”Flanören” efterlyste i en kommentar en insats från BO efter det att omdömeslösa politiker blandat in begreppet ”Sandlåda” i den politiska sörjan.
Bloggen delar denna åsikt och vi förordar att man istället nyttjar ”Katt-sandlådan”. I en dylik kan man hitta mycket skit.
Den senaste tidens uppvisning i politisk inkompetens är bedrövlig, eller skall vi säga skrattretande för att vara lite positiva. Bloggen tyckte inledningsvis att Stefan Löven var en trevlig sosse, sprungen ur arbetarnas hedervärda skrå. Han skulle kanske stannat där, för den politiska amatörismen är påtaglig. Som tur är har Göran Persson blandat sig i leken och då framstår Löven trots allt som hyggligt anständig vid en jämförelse. Persson är ingen politisk amatör men han har en framtoning som kan skrämma hästar i sken. Har han månne sådana på godset, får han ta det försiktigt.
Samarbetet och samsynen mellan S och MP krackelerar och annat var inte att vänta. Sossarna vill om vi inte missuppfattat, (och de inte hunnit ändra sig när detta publiceras om några dagar), förverkliga ”Förbifart Stockholm”. Detta är alldeles utmärkt. Ju fortare man kan ta sig förbi huvudstaden desto bättre.
Vi känner oftast medlidande med Storstadsbor. Det kan inte vara Guds mening att man skall bo på detta viset. Vi” lantisar som inte är så smarta” har i alla fall haft vett att bosätta oss där luften är frisk och klar. Vi kan vandra i naturen, jaga och fiska, plocka svamp och bär, och lyssna på koltrasten som sjunger så fantastiskt vackert i vårkvällen. Ja även på morgonen. Det är numera så varmt på vintern att trasten klämmer i med en strof redan i februari. Kanske skall vi i rättvisans namn påtala att koltrastar, ringduvor och andra bevingade varelser har ökat sin närvaro i städerna markant, även i Stockholm.
Det är värre med jakten, svampen och bären. ”Jorå, vi kan ta kärran och åka en repa ut till vischan” Ja, det kan de säkert men det blir ingen svamp eller bär för de vågar inte gå ur bilen i rädsla för vildsvin eller för att gå vilse.
Nu kom vi vid sidan av ämnet. Det är konstigt. När man blir aningen negativ, så hamnar man oftast till slut i Stockholmstrakten.
Nu skall vi berätta hur det går i extravalet. GRIS ställer som bekant inte upp, utan kraftsamlar inför 2018 Detta är slugt och taktiskt. Övriga partier hinner göra bort sig så kapitalt att GRIS kommer att få över 100 % i valet2018. Vårt maktinnehav kommer att cementeras för överskådlig tid.
Hur går det då i Mars? Vi tror nog att byxorna kommer att hasa ner ytterligare på Löven och sprickan mellan sossar och miljöpartiet vidgas. Alliansens medlemmar kommer att nonchalera utsträckta händer från vänster och det hela slutar med att fru Batra sänder ut trevare mot SD. Det kommer att kallas ”tekniskt samarbete utan ideologisk samsyn”. Om SD vill treva tillbaka vill vi låta vara osagt. I alla fall inte i dagsljus.
Resultat? En Alliansregering med stöd av SD, där småpartierna inledningsvis stretar emot lite för syns skull. Alla blir till slut nöjda, för innerst inne är det många som vill ha minskad invandring fast ingen vågar erkänna.
”Jag är definitivt ingen rasist men……”
PS. Jaha, så var det med det. Detta skrevs för någon dag sedan, så bara för att djävlas så kommer Göran Hägglund och börjar treva, innan fru Batra hann före. Vi hade alltså lite fel beträffande småpartierna, men ändå rätt i sak. DS
Vinster i vården
Vård, omsorg och skola är omdebatterade sektorer. Även vi på bloggen vill dra vårt strå till stacken. De delar av valmanifest som vi hittills hunnit presentera väger väsentligt tyngre men vi vill ändå ge vår syn på saken i dessa mera lättviktiga spörsmål, ytterligare en gång.
– Vår fasta övertygelse är att skolan bör förstatligas igen. Orsaken är enkel och solklar. Rättvisa! Lika förutsättningar för alla. En kommuns usla ekonomi skall inte få avgöra om, och i så fall vad, eleverna lär sig.
– Friskolor kan få finnas kvar i begränsad omfattning men den huvudsakliga drivkraften skall inte vara att leverera stora vinster till riskkapitalister.
– Vården. Hur skall vi ha det här? Skall aktörer inom vårdsektorn kunna tjäna pengar? Här är vi inte hundraprocentigt säkra. De vårdbehövande skall beredas en god omvårdnad och vinstintresse får inte leda till besparingar som går ut över patienterna. Men, vinster i vården kanske kan innebära något positivt?
Bloggen tror sig veta att systemet med vinster i vården tillämpats i GK under lång tid. För att få detta bekräftat, alternativt dementerat, beger vi oss till sjukstugan i GK, där doktor Hassan Hasard tar emot oss, i ett av stugans undersökningsrum, där vi blir ombedda att ta plats.
Tyvärr är det sparsamt möblerat så vår fotograf får ta plats i gyn-stolen i brist på annan sittplats. Vår manlige medhjälpare ser av naturliga skäl lite vilsen ut men har snart lagt sig tillrätta.
Hassan Hasard är i likhet med flertalet läkare i sjukvården av utländsk börd men han gör sig förstådd utan större problem.
Hasard berättar att han är sjukstugans chef och att han normalt har fem sjuksköterskor under sig. Inte så normalt tycker vi, och på vår fråga”Alla på en gång?” och ”Hur ofta?” får vi bara ett svävande svar. Hassan berättar vidare att gamle pensionerade Holländske fältskären Hopp Jerk ibland hoppar in som hyrläkare vid beläggnings- och lägringstoppar.
Nu till vår fråga: ”Accepterar ni på GK:s sjukstuga vinster i vården? Hassan Hasard ser förvånad ut. ”Accepterar? Hela vår verksamhet bygger på spel och vinster. Vi tillämpar ett fullständigt genialt system som bygger på maximal rättvisa och solidaritet. Avgiften, 100 kr, satsas patienterna på vår landstings-roulett och de som vinner får komma under vård samma dag. Vi lottar ut så många vinnare som vårdapparaten klarar av under dagen. De som förlorar får återkomma nästa dag för nya försök. Detta är så nära den maximala rättvisan som man kan komma. Ingen mannamån och alla har samma chans, oavsett etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller härstamning. Ja, inte riktigt alla, för de utsocknes som söker sig hit får, utan egen vetskap spela på ett manipulerat hjul. De vinner aldrig och det kan ses som en seger för folkhälsan. Man vet aldrig vad dessa existenser lider av eller kommer dragande med. Släpper vi in dem kanske vi får anställa en ohyre-läkare också. Det diskuteras i dagarna om en utbyggnad av sjukstugans lokaliteter. Det skulle ge möjlighet att införa andra spelformer vid sidan av rouletten. En utbyggnad av ortopeden skulle bereda plats för ett antal goda poker-händer och på ‘Öron, näsa hals’ skulle säkert några Straight fluss passa in”, slutar doktor Hasard.
Vi återvänder till redaktionen, något förbluffade men också imponerade över denna geniala lösning. Tyvärr fick vi inte några bilder från besöket, för vår fotograf somnade på sin något udda sittplats. Kvinnor i bekantskapskretsen har berättat att de känner sig lite obekväma i den aktuella situationen, men slipper man bli skärskådad så är det uppenbarligen en vilsam och trivsam möbel.
Bloggutveckling
Vi kan i dag presentera en nyhet, som vi tror och hoppas skall tilltala våra läsare.
Ibland kan kanske okritiska läsare tycka att vi på GK-bloggen är självgoda och lite stolta i överkant för att vi bor på en plats som saknar sin like, ”Gröna Köpingen”, men självgodhet och stolthet är ett naturligt tillstånd när man haft turen att födas i detta paradis på jorden.
Detta behöver naturligtvis inte betyda att vi med automatik rackar ner på andra, lite sämre bosättningar, men det ligger nära till hands om man skall försöka vara objektiv.
En ort som vi kan ha visst överseende med är vår granne och vänort Mönsterås. Här är inte allt nattsvart men vi känner ibland behov av lite negativa tankar och nedlåtande behandling för att skipa rättvisa.
För att Mönsterås och Mönsteråsarna skall kunna lägga fram sin sak, för en bred och kunnig läsekrets, har vi glädjen att presentera en ny medarbetare på GK-bloggen: Signaturen ”Anders”, som bor i utkanten av nämnda samhälle. Han har i kommentarer visat prov på gott omdöme och en god stilistisk förmåga. Därför tycker vi det är lämpligt att han för Mönsterås talan, och går i svaromål när så är av nöden. Han kommenterar, ocensurerad, i den omfattning han finner lämplig men inläggen läggs ut via vår blogg. Detta för att vi skall kunna plocka bort ev. ofördelaktiga uttalande om GK-bloggens personal. Vi tål visserligen detta men det skulle leda till att läsarnas ifrågasätter Anders omdöme. Det vill vi inte.
Vi hälsar Anders välkommen som medarbetare och ser fram mot ett konstruktivt samarbete för både Gröna Köpingen och Mönsterås bästa.
Ljus i mörkret
Det är den 13/12 och dammsugaren tjuter igång ovanligt tidigt. Nåja, det gjorde inget för man var ändå vaken. Bloggen låg sömnlös i stort sett hela natten för att invänta den storm som aldrig kom. Möjligtvis kanske vi somnade till en stund och missade ovädret men vi brukar vakna när det tar tag i husknuten. Vi sjutiden var det näst intill ”stöje-stillt”.* (Nåja, det kom någon vindil på eftermiddagen men knappast i paritet med prognosen.)
”Kom får du frukost. Det är Lucia på TV” Man hasar sig ner i det tempo som en gammal utsliten lekamen tillåter.
Där står hon i sin vita särk. Ja inte hustrun, utan Lucia, omgiven av en hop tärnor och gästartister.
Sonja Aldén sjunger den vackra ”Koppången” av Per-Erik Moraeus och Py Bäckman, i övrigt är det den gamla vanliga visan. Det är ”Stalledrängar” och ”Lusse-Lellar”. ”Tomtar från Pepparkakeland” och ”Tunga fjät som går runt gård och stuva” och annat av tvivelaktig kvalitet. I vår värld är ”stuva” detsamma som att packa, alternativt tillreda en maträtt. Vi begriper att det här står för stuga, men va faen!. Man har till vår förtret ändrat i böner och annat av religiös natur. Inte för vi är flitiga kyrkobesökare men när vi väl är på plats vill vi nyttja det som vi lärde oss i en grå forntid. Icke sa Nicke.”Fader vår som är i himmelen helgat varde ditt namn” har blivit ” Vår fader du som är i himlen. Låt dittnamn bli helgat” Vad är detta? Varför? Det skapar bara oreda och osäkerhet. Men gamla ”Stuvor” skall leva kvar. Ändra här också, eller återgå till vår gamle ”Fader vår”. Det var bättre förr.
Vi står lite undrande inför Luciatraditionen. Den är nog både på gott och ont. Det goda är att alla kan delta utan att pressas av förväntningar om modern och trendig beklädnad. Även de stackars skolbarn som lever under knappa förhållanden och inte har råd med de senaste märkesjeansen, har oftast en Mamma, eller motsvarande, som kan leta fram ett gammalt vitt lakan.
Nu rister det till ute i FI-leden. ”KAN INTE PAPPA TA FRAM ETT LAKAN”? I helvete heller! Det får bara vara feminina Lucior och skulle någon liten ljushårigt gossebarn vilja ikläda sig ljusglorian blir det ett förskräckligt liv. Vi vill minnas att detta skedde i år, någonstans i landet, och orsakade ett väldigt rabalder. Så var det med den heliga könsjämlikheten.
Vi är inte speciellt bevandrade i Luciafirandets bakgrund, men vi tror oss veta att det har något med ”Lucifers Brud” att göra. Lucifer står för Djävulen, Antikrist, och kanske anar vi här i denna benämning orsaken till den kvinnliga dominansen. Vi syftar naturligtvis på ”Brud”.
De visor som av tradition sjungs, bör man inte analysera närmre. Här är ett typiskt exempel. Det är ett helvetes tjat och man sysslar uppenbarligen med tveksamheter redan i morgonväkten.
Lusse Lelle Lusse Lelle, elva nätter före jul
Lusse Lelle lusse Lelle, elva nätter före jul
Nu äro vi hitkomna så näst före jul
Nu äro vi tillkomna så näst före jul
God morgon härinne både kvinna och man
God morgon härinne både kvinna och man
Husbonden uti huset med maka i famn.
Husbonden uti huset med maka i famn
Vad försiggår här, redan i ottan?
Vi tycker nog att kvalitén och moralen i Lucia-sångerna är tveksam.
Då är det högre klass på Nils Norrälvs versioner som vi tyvärr inte kan hitta i hastigheten, men vi minns att det fanns ”Stolliga Drängar” och ”Luse-Pelle, Luse-Pelle elva nätter i ett skjul”. Här var det inte frågan om ”Antikrist” utan snarare ”Anticimex”.
Vi publicerar Nisse Kväden när vi hittar de i gömmorna
* Man blir skrämd. Vilken kulturskymning. Alla i skärgården vet vad ”stöje-stillt är. Alla! (I inlandet, Högsbytrakten för att ta ett exempel, kanske bara 80% är bekanta med begreppet.)
Jag Googlade på Stöjestillt. ”Din sökning matchade inte något dokument”. Vad är detta? Om man Googlar på ex. ”and” får man på 0,38 sekunder 25270000000 träffar. Ganska imponerande. Men ”Stöjestillt”! Inte en träff.
För er som mot förmodan inte är bekanta med begreppet, innebär ”Stöje-stillt” att det är kav lugnt. (Stöja innebär, att man företrädelsevis sommarnätter med bleke, fångar ål med hjälp av lampa och tandad sax.) Fantastiskt fiske, lika trevligt som den döda ålen är smaklig.
Gröna Köpingen 