”En doft ifrån den fina världen”…

mars 27, 2017 at 9:50 e m Lämna en kommentar

Händer inte så mycket på den politiska fronten. Jo moderaterna backar men det är inte så sensationellt med tanke på partiledaren. Inte mycket att skriva om.

Vi bläddrade i dokumentarkivet för att se om det fanns något ännu ej publicerat att använda nu när nyhetstorkan slagit till och ”Mendelsohn” är ett obehagligt minne blott. Det fanns en del gammalt som vi har dålig koll på om det figurerar tidigare, men om så är fallet får ni se det som en liten repetition.

Vår vän Allvarlige Alvar ville gärna komma med ett inlägg som visar att han inte bara är en enkel lantis som endast sitter i älgtorn eller ränner till skogs med stövaren när det är spårsnö. Han besöker också civilisationen då och då och kan föra sig så pass att han smälter in även i urbana miljöer. Varsågod Alvar.

”Titta så fantastiskt vackert. ”Det är min kära hustru som talar, och platsen är i bilen, på väg ut ur huvudstaden. Jag tittar men ser inget som motiverar lovsången. Jo efter att tag ser jag en skymt av vatten och några gräsänder som tigger bröd av en kvinna på kajen. ”Jo gräsänder är fina men drakarna (hannarna) är nästan lite väl pråliga” ” Du är ju för faen inte klok! Jag menar naturligtvis staden. Se på alla gamla fantastiska byggnader som speglar sig i vattnet, och tänk så mycket kultur som finns i denna förtjusande storstad”.

Vi är på retur från Stockholm efter ett musikevenemang. De stora elefanterna dansar sällan på scenen i Gröna Köpingens folkpark, ”så om inte berget”…………….etc. Jag försöker annars att undvika storstäder. Jag trivs inte, och det beror inte på att jag är folkskygg eller osocial. Det bara är så. Jag trivs inte. ”Ja, men tänk så mycket det finns: Dramaten, NK, Skansen, Gröna Lund. Så nära det är till allt”. Nära? Skall man handla ”Jaktjournalen” i GK så kör man fram tre meter från kioskens lucka. Ingen kö, och jag har snart min tidning och kan åka hem. I Stockholm hittar du i bästa fall en parkeringsplats några hundra meter bort och när du återvänder efter en halvtimme har du lika förbannat fått parkeringsböter, för tiden har runnit ut.

Det finns delar av Stockholm som är hyggligt acceptabla. ”Titta så vackert det är på Djurgården. Förtjusande”. Visst. Där finns område med gamla trevliga ekar och annan vacker natur, men du hittar mycket större och vackrare nere vid Strömsrum, för att ta ett exempel. I Storstaden blir ett gammalt träd plötsligt så märkvärdig bara för att de växer där den växer. Sedan kan det för personer med anlag för avund vara lite trevligt att titta på svindyra villor som vaktas av de gamla ekarna ute på Djurgården. Men de kan inte mäta sig med ekarna och träslottet vid Alsterån

Visst. Allt är inte skit. Man kan ha lite kul även i Hufvudstaden och en trevlig sysselsättning därstädes, eller för den delen i de flesta större städer, är att sitta på något näringsställe och titta på folk. Väljer man ett bra ställe får man förhoppningsvis god mat, utan ruccolasallad, och sedan kan man i lugn och ro, över en kopp kaffe med cognac, beskåda storstadens tvåbenta population.

Jag brukar roa mig med att blunda, vända ryggen till, och invänta att gäster tar plats och börjar samtala. Under tiden som de meddelar sig med varandra, och också med omgivningen, kan man sitta och måla upp en bild för sitt inre hur dessa gäster ter sig exteriört. Det har blivit en lite trevlig ”sport” och inte så sällan har man hyggligt rätt. Förr krävdes det flera för ett samtal, men nu räcker det med ensamma exemplar, för de pratar undantagslöst i mobilen. Röstvolymen varierar, men om man samtalar om möten med kändisar, egna exklusiva utlandsresor, lyckade aktieaffärer eller sänkt hcp i golf så tar man i så pass att också andra gäster blir informerade om dessa lyckliga tilldragelser.

Vi tar en kvinnlig ”mobilist” som exempel:” Kan jag få en latte, med en sådan liten förtjuuuuusande nougatkaka som jag brukar ta in. Du känner säkert igen mig och vet vad jag menar.”

Servitrisen avlägsnar sig och återvänder raskt med latten och kakan. Nu drar mobilen igång: ”Heeeeej! Va jäääääättekul att du ringer. Gud så mysigt. Ere verkligen du? Det är evigheter sedan vi sågs. Var det inte i Sandhamn i somras när du var där med den där urtjusiga advokaten von Flärpfjong? Gud en sån karl. Jag och Gustav var på yacht- klubben igår för att reka inför årsfesten. Det är min Gustav som håller i det i år. Han är såååååå betrodd i klubben. Hans vänner på ”Skandinaviska” kommer och han vill gärna att allt skall vara 100. Gud vad hon är parant Annika ”Falkis.” Urtjusig, liksom. Vi spelade golf tillsammans på Wärmdö en gång förra sommaren. Ja kanske inte tillsammans, direkt. Jag gick i bollen efter men det var jäääääättekul att se henne på nära håll. Så himla naturlig och charmig. Precis som vilken människa som helst”. Jag hörde att Sverker har fått kritik bara för att han använt SCA:s plan privat. Det är klart att han skall göra det. Folk är såååååååå proletärt avundsjuka. Det finns snart bara en massa kommunister i samhället”

Så där håller hon på, och jag har nu gjort mig en bild av en kvinna i 60- årsåldern: Ganska parant och välvårdad, med knytblus, knälång plisserad svart kjol, svarta pumps och en väska av dyrare modell.

Jag sitter bakom en stor krukväxt, en palm i en gigantisk urna. Denna skymmer sikten mellan oss bägge, och medan jag funderar på vad en palm har att göra i nordisk miljö, lutar jag mig försiktigt åt sidan och tittar lite diskret. Jo, där sitter en dam i 60-årsåldern. I knytblus, plisserad knälång svart kjol, som hade gjort Mariano Fortuny stolt om han varit i livet, och hon gräver efter något i en ”Gucci”- väska. Det handlar inte om en kvinna av folket. Hela uppenbarelsen andas aristokrati, välstånd och öfre Östermalm. Man kan med ledning av hållning och minspel också dra slutsatsen att hon är medveten om sin förträfflighet.

Serveringen avfolkas succesivt och snart är det bara jag och aristokratessan kvar. Hon har inte sett mig, och tror säkert att hon är ensam kvar. Man kan se en succesivt mer avslappad attityd och plötsligt händer det som jag inte ens i min vildaste fantasi hade räknat med. Damen förskjuter tyngden lite i sidled och så levererar hon en vädersläppning, inte så kraftig att Stadshusklockorna drar igång, men den hörs, och det handlar om en medveten, planerad handling.

Min närvaro avslöjas, för det är omöjligt att hålla sig för skratt och som för ett piskrapp drar hennes lekamen ihop sig, hon reduceras till ett intet, och glider utefter golvet, ut ur lokalen. Som en liten våt trasa.

Jag tänker ofta på denna episod när någon storstadsbo kommer ut till oss på landet, blåser upp sig och skall vara omotiverat stöddig och lite” fis- förnäm”. Även gräddan på Östermalm är mänsklig och kan ha besvärande gasbildning.”

Tack Alvar. Ett egendomligt sammanträffande. Bloggen har upplevt något liknande, men då handlade det om en överviktig mansperson på ett café i Värnamo. Inte lika uppseendeväckande. Av en karl, som sitter med kepsen på inomhus, kan man förvänta sig lite logementfasoner.